Norrländska Korrespondenten – 21 oktober 1865, sida 2

Gengangaren. (Forts. från N:o 82.) Det gör mig ondt att jag ide fan intaga ert wänslapofulla tillbud. Men ni torre fjelf änse att det är mig omöjligt. Klockan är redan fem, och klockan half fex ... Nå, hwad är det fom brådskar få fasligt? Jag har då en förrättning, hwarwid min närs waro är alldeles nödmwmändig. San ni, fom först i dag är kommen till Paris, redan hafwa en förrättning, fom är få twingande ? Jag försäkrar er att det är en förrättning, fom man mydet wål kan hafwa straxt efter fin ankomst till Paris, och fom ingen fan slingra fig ifrån. Men — om jag ide är alltför invistret — hwad är bet då för en förrättning ? Qlofan balf fer skall jag begrafiwmas. Bernard slog till ett högljurt skratt öfwer det lustiga infallet, och damerna instämre. MNi will wäl dtock ide benrafwas förr än ni är död, fade Bernard ännu skrattande. Nej, widhöll Charolais med orubbligt allwar; men denna nödwändiga förberedetse har jag också redan underkastat mig. Jag will nu tillstå för er att iag anlände redan i går afton och war på operan. Der fick jag en olycksalig twist med en mig obekant herre. Han utmanade mig och i merse klockan tio blef jag ihielsktjnten i duellen. Man förde mig tillbaka till hotellet, der jag bor. Derifrån skall jag begrafwas; kyrkobetjenterna äro redan tillsagda, allt är i ordning, och min heder tillåter ide att jag uteblifwer. Mi är då en gyckelmakare utan tlite.