gång och lågt pris. För kor har betalts 10—50 vor. Fkera stölder hafmwa blife wit begångna och omkring 20 personer blifwit åtalade sör fylleri, eljest hafwa icke några anmärkningswärda oordningar passerat. — Till det den 15 dennes ut: lyste årssammanträde; med Hernösands friwilliga Skarpskytteförening, då enligt stadgarne, nytt wal af styrelse borde ega rum, hade ett talrikt antal medlemmar infunnit sig. Tillsölje af herr kapiten och ridd. C. J. Panchcens inlemnade afskedsansökan såsom öfwerbefälhafware, företogs först wal och befanns detsamma ut: fallit som följer: 1:sta rummet kapiten C. J. Jsander. 2:a dio grossh. Wilh. Kempe. 3:e dito kapiten C. G. Lindmark. Till fom panichef utsågs, sedan förre tfompanis chefen herr W. Kempe före walet unvans bedt fig att med denna befattning blifwa widare ihågkommen, nästan enhälligt v. tompanichefen herr Bernh. Hasselhuhn, samt till dennes efterträrare, korporalen Unge. Till vice ordförande waltes herr Wilh. Kempe, famt till ftyrelfe-ledamöter, arosshandlarne Haldn och B. Kempe. Revisorer blefwo herrar Edqwist och M. Nordin. Jnom den aktiva afrelningen waldes: till korporal i första forporal: skapet, bothållaren Sundin samt till vice handlanden Jcansson. Till korporal i andra korparalskapet, länsbokhällaren Wallbeck och till vcee, kollega Billmark. Till korporal i tredje korporalskapet, handlanden Håkansfson och till vice matt: mästaren Swedberg. Sundswall den 21 Oktober. J Thorsdags fälldes en bageriarbetare wid namn Eric Ersson, att, för det han oqwädat polisbetjent under utöfning af dess tjenstbefattnina, böta 50 rdr. J brist af tillgång till böterne, afsändes Ersson till länsfängelset i Hernösand, för att desamma aftjena. Detta, honom till straff, och andra till warnagel. — En brefskrifware från Upsala till Nerikes Allehanda wet berätta, att det förljudes med anspråk på tillförlitlighet, att mellan kungen och juskitiestatsministern å ena samt erkebiskopen å andra sidan sedan någon tid en privat korrespondens förts med anledning af det hwilande tonal. förslaget om fyrftåndgreprefens tationens ombildning samt att erfebiskopen lofwat kungen, att, om förslaget winner anklana inom adeln, han för fin del skall göra allt till för att drifwa igenom det i sitt stånd. Att erkebiskopen icke är mycket hågad för en reprefentationgförändring, att han anser wårt land åt minstone ide ännu på lång tid moget för förändringen, det kunde man tydligen läsa mellan raderna i hans tal wid preftmötet i somras; men i enffilta kretsar har erkebiskopen vide welat göra någon hemliahet af den åsigten, att det för presteståndet är en bjudande növwändigbet att ingå på förslaget, få wida de förberedande privata mötena mellan rids darhusets medlemmar wisa det resultat, att förslaget blir af adelns pluralitet antaget. Det wore hwarken rätt eller klokt