Norrländska Korrespondenten – 21 oktober 1865, sida 2

om ren unge herru. Har dina föräldrar sörjt wäl för dig eller ej? Hon rodnare och swarade med nedflagna ögon Jag känner honom ännu få lite. Men du kan wäl rock säga, om han behagar dig, om du tyder om honom. Io, bästa pappa — om annars min tanke om en man, bwilfen säkert i alla affeenven står högt öf wer mig, fan tagas i betraktande — han behagar mig wisst, och må wäl behaga hwar och en. Gort, wi wilja hoppas att du skall tycka lika mycket om honom efter närmare bekantskap. Du bes höfwer ide att förhasta dig. Ni skola hwarken i dag eller i morgon underskrifwa giftermålskontraktet. Wi stola låta honom 1 agligen komma till of, få att du må lära känna honom. Men jag förstår mig på att bedöma folk. Jag såg wid första ögonkastet att der är ruter i honom. Du skall komma till att tycka om bonom — lita på det! Han är en owanlig ung man. Och redan underprefekt! Du blir en af de anseddaste damer i hang departement. Charolais hade emedlertid skyndat ner på gatan, hwarest han ett stycke länare bort fann sin kabriolett, som han låtit wänta på sig. Kusken hade under det långa, opåräknade uppehållet fallit i sömn och satt nu snarkande på kuskbocken. Charolais wäckte honom, bad honom skynda fia, enär det revan war ganska sent, och körde i största hast till hotellet. Under wägen fatt Charolais fördjupad i tankar, medan den lilla krets, ban nyss lemnat, passerade revy för hang inre åffåd: ning. Hortenses sköna bild uppträrve beständigt för hang indillning i förklarad gestalt, och han fände redan nu att han aldrig skulle funna glömma henne. Wid ankomsten till hotellet erfor han att Beau