Norrländska Korrespondenten – 27 september 1865, sida 2

de fom inger glada förhoppningar för framtiden. i -— AÅren 1731, 1732 och 1755 inböa: 308, enligt en dansk skrift, wattenftåndsmärten på ätskilliga klippor på den södra swenska kusten, ywilka efter en tidrymd af 36 år redan stodo 17 tum öfwer hafe wets yta. Efter att medelwattenståndet genom upprepade undersökningar 1839 blifwit utrönt, utmärktes det på en klippa på Sandön wid Fredrikshall. Fredriks halds Tilskner omtalar nu att i förlidne Juli på föranstaltande af hamndirektören anställdes dylika observationer, wid hwilka det wisade sig att medelwattenståndet nu är 0,752 fot eller 9 tum under det 1839 inhuggna märket, ywilken skilnad således anger stianingen för denna del af landet de fifta 26 åren. — Snäillpoften berättar att en swenst, hr W. Rönström, associc i handelsfirman Fritsche YV Rönström, hwilken en längre tid warit bosatt i Köpenhamn och under sommaren bott på ett landtställe i närs heten af lustslottet Bernstorff (kongl. familjens sommarresidens), af danska pos lismyndigheterna blifwit förbjuden att wid denna sin bostad hissa swenska flaggan. Denna befallning har twenne särskilda gånger till hr R. utgått, senaste gången, betecknande nog, dagen före ryfta flot: tans ankomst till Köpenhamn. — Af Swenska Familj-journalen har 8:e häftet utkommit, innehållande: Drotts ning Ulrika Eleonora den äldre af Th.; En månskensstund, poem af Lea; Kungsörnen (med illustr.); Nyrala kloster, af Th. (med ullustr.); Twå illustrationer, föreställande porfyr; Konungens löfte, af Sofie Bolander; Mineralogiskt; Upsala, af Th. (med 7 vyer); Det nya ljuset; Ett lyckans skötebarn, poem af Jsidor K.; Om det romantiska elementet af swenska poesien, af Hermann Bjursten; Brafis liens natur (med illustr.); Storbofallet i Jemtland (med illustr.); Luftfenomener (med illustr.); Kuriösa testamenten; Jus sinerna, af Lea; Rebus. — Den nytta, som uppfinningen af teleskopet och mikroskopet medfört åt menfts ligheten, har d:r Chalmers framställt på följande sätt: Det ena leder mig till att se ett system i hwarje stjerna. Det andra leder mig till att se en werld i hwarje atom. Det ena lär mig att venna wäldiga glob, med hela dess börda af folk och läns der, blott är ett sandkorn på omätlighes tens wida fält. Det andra lär mig att hwarje sandkorn kanske hyser inom fig hela stammar och familjer af en werksam befolkning. Det ena underrättar mia om obettydligheten af den jord, fom jag trampar uppå. Det andra åter borttager all def obetydlighet, ty det säger mig att i hwarje skogens löf och i hwarje trädgårdens blomster och i hwarje bäckens wattensdroppe finnas werldar swällande af lif och oräkneliga som stjernorna uppå fästet. Det ena låter mia ana att bakom och öfwer allt det, som för menniskoögat är