Norrländska Korrespondenten – 27 september 1865, sida 2

ev af mitt privata lif är den höast profaiska omftäns digheten att jag nu refer till Paris för att träffa min onkel, fom genom en af sina inflytelserika wänner har lyckats att få mig utnämnd till underprefect i ett af wåra Departementer. Redvan underprefect! Ni är en lycklia menniska. Men Ni är wäl också något äldre än jag? Jag är nära 30 gammal. IÅå jag är blott 24. Wid er ålder fan jag kanske också swinga mig upp till undverprefect. Det fan ni utan twifwel. Ni behöfwer blott skaffa er en rik onkel, fom har inflytande hos reper ringen. Annat behöfs ite. Åtminstone har icke jag behöft några andra meriter. Dessa ord böra dock icke tagas efter bokstafwen. Charolais, — wi begagna nu tillfället att göra wåra läsare närmare bekanta med honom, — hade wäl anwändt sin studietid och lemnat universitet med hedrande betyg. Då han wid 20 års ålder befann fig föräldralös och allena på en större egendom i medz lersta Frankrike, woro hand utsigter just icke ve bästa. Egendomen, som han fått i arf efter sin fader, war betungad af skulder, en följd af wårdslös förwaltning. Den ofwannämnde onkeln generat 37, en man af mycket werksam natur, och fom war utfedd till hans förmyndare, anlände emedlertid till ftället, ver han slog fig ned för en längre tid: och förstod att snart bringa sakerna i ordning. Mindre wäl förstod Han sig på att komma öfwerens med husets gamla wänner och bekanta i grannskapet, hwillka wisserligen woro beskedligt folk, men stela och tråkiga. Han war sjelf en munter och bildad man, och föredrog umgänget med ett par godsegare i trakten, och några embetsmån och militärer från närmaste stad. Då han till exempel