Norrländska Korrespondenten – 2 september 1865, sida 3

bågen efter förströelser har till följd, att man förgäter det ädlare, att man behandlar sitt kalls pligter såsom en tunga, sina pligtskyltiga göromål såsom bifyblor. Åtrån att lysa i sällskaper har alltför ofta blifwit goda menniskors förderf. Deras fåfänga, berusad af ett flygtigt bifall, förqwäfwer framgent alla bättre sänslor. Waka öfwer ditt wäl! Uraktlåt icke ditt kall för det lumpna, wärdslösa icke hustru och barn; förstör : din borgerliga heder, din förmögens het, för att spela en hufwudrol wid feft(ina nöjen och lustbarheter. Will du njuta sällskapsnöjet, utan att nånsin röna dess faror, få låt vet hos dig aldrig blifwa en mana, ett behof. Du bör twärtom funna umbära det, utan allt afbrott i vitt wälbefinnande. Ditt hus, vin familj, ditt arbete, vitt hwardagslif bör tillskynda dia glädje nog, utan att vu behöfwer yttre förströelser. Du måste meta att förs sköna din lugna tillwaro. Kan vu vet ej, få är bu redan werkligt olycklig. Upphettar dig spelet till wrete eller till winningslystnad, till skadefröjd eller till afund — få afstå derifrån! Det är hjertats swaga sida! War dig sjelf wmärs vig och alltid mästare öfwer din känsla. Har vu dryckeslag, äfwen med måttlig njutning af winet nånsin förgätit din, så war framgent ännnu måttligare och blif vitt inre wärde, din helsa och tef: nadsjrid ingenting skyldig för din tun308 och dina nervers flygtiga retelse. Din själ ware blott öppen för den rena, en odödlig ande wärdiga glädjen. Efter ben bör vin högs:a åtrå wara rig: tad. Du winner den genom måttlighet, rättradighet och mennisktokärlek. Till umgängsamhet äro wi skapatde. Driften att uppsöka sin like och med honom dela den jorriska tillwarelsens glädje och lidanden, är af Skaparen nedlagd i hwarje lefnads wäsendes bröst. Blott i dagligt umgänge med likartade wäfenden kunna alla wåra förmögenheter till fulltomlighet, wåra anlag till dyar utwecklas. Den, som ej kan synda, är intet helgon, men wäl ven, fom mid foctels fer till fynd blir känslolös emot tem. Om dvin lefnad är sorglig eller glad, full af ledsnad, eller mängfalkig och stilla, men desto warattigare hugnad, detta beror af ditt husliga lifs goda eller dåliga inz rättning. Beklaganswärd är den, fom är olycklig i sitt hem och först af frem lingens hand skall undfå sin sällhet. Endast medwetandet af uppfyllda pligs ter kryddar umgängets behag. GCEnraft bland ädla menniskor blir man sjelf upp: rbutd till det ärla och goda. War i umgänget med andra djupt in: tagen af Neligionen. Njut glad den korta tillwarelsens stunder, men med wis måtta. e0 .