Norrländska Korrespondenten – 2 september 1865, sida 3

För Lördagsqwällen. Umgängets nöjen. Förakta icke sällskapslifwets förftröel: fer; men få bör du inrätta din husliga lefnad och weta att försköna den med tusende små oskyldiga glädjeämnen, att hwarje nöje utomhus dock aldrig förmår öfwerträffa den stilla lycka, du röner i dina tjensteåligganden, i umgänget med dina wänner, i uppfyllandet of menniftowänliga pligter mot bekanta och obekanta. Öwem är wäl den, som ej kallar den stilla hudliga sällheten lifwets afundswärdaste goda? För den nedlade fältherrar glardt sitt swärd och fina lagers kransar; för den stego furstar från fina throner, och ten, fom ärofullt glänste i de offentliga ärendernas ffer, uppfökte ensamheten. Sällskapsnöjet bör endast tjena till att låta dig djupare känna wärdet af din egen husliga glädje. Den, fom är vit nog på inre lycksalighet, fiker ide efter nöjen, de der mid den ringafte oförfig tighet bringa sina faror med fia. Den som ide förljufwar sitt hwardagsarbete sitt kalls åligganden med någon glädje den, hwilken huslig sällhet, en menniffo wänlig wertsamhet icke lyckliagör, är utar all fråga större delen af sin lefnad er osäll warelse. Du skall icke arbeta, för att funna njuta nöjet; utan vu ffall njut nöjet, för att stärka vig till arbete. Ja: gandet efter yttre glädje gör menniskan fattig på inre hugnad. Den rådande