Norrländska Korrespondenten – 30 augusti 1865, sida 2

hypotek för en fordran i Johan Holms massa. Aktierna, hwilkas märde tilsammans sålunda uppgick till denna lilla nätta summan af 678,600 rdr, inropades af bolaget för 1 ror pr aktie eller 377 ror rmt. Genom denna affär blef bo laget ide allenast egare till aktierna, bwilfa, om underhandlingarne med CEngelsmännen angående köp af Högbomers fen komma till stånd, torde få fitt rätta wärde, utan bolaget fan nu i Holms massa bland öfriga oprioriterade fors drinsegare äfven göra anspråk på til naden mellan aktiernas försäljningssumma, 377 rdr, och den skuld, 678,600 rdr, hwarför de woro lemnade fom yypotek. Affären är laglig, men föga honett, och allmän anständighet synes åtminstone sfordrat, att de, fom omhänderhafwa Holmska konkursen, wid auktionstillfället bewakat massans rätt, så att dess tillgångar, på sätt som nu skedde, icke blifwit bortslumpade. Det gällde här minst hundrade familjer, hwilka hr Holm på ett slamligt sätt bedragit och ruinerat. Tillåtas de stora fordringsegarne, den ene efter den andre, betäcka sig på dylikt wis, skola alla små borgenärer till slut icke få ett öre. J sammanhang härmed kan nämnas, att åtskilliga hr Holms borgenärer till härwarande Rådhusrätt instämt honom med yrkande om answar för förskingring af anförtrodt gods, och en del af dessa borgenärer ha wunnit ändamålet med stämningarne — utbekommandet af sin fordran. — J (Falu läng Tioning har en af provinsens kyrkoherdar anhållit om platå för följande wackra och farafteristiska bön mid tanten på det nya repres sentationsförslaget: Inled oss icke i fres stelse, utan fräls oss ifrån ondo! Tide ningen yttrar med anledning deraf: Det är ju en andans man mycket märdigt och för hans kristliga sinnelag He: drande att såsom djefwulens werk stämpla en reform, som af landets konung och regering anses såsom för fäderneslandet nödwändig och wälsignelsebringande, och som af Sweriges folk emotses med glädje och förhoppningar. — Att utgifwa en tidning är en mycket treflig sysselsättning. Om tidningen ins nehåller för mycket politik, få mill folk ide ha den, innehåller ven för litet, få är det heller ide bra. År stilen fin, få kan publiken ide läsa den; är den grof få tar den för mycket plats. Om wi meddela telegrafnyheter, få fäger folket att wi berätta lögner; om wi glömma dem, få få wi höra att wi uteflutit dem af politiska skäl. Om mi skämta, få fär ger folk att mi prata i wädret; om mi ide skämta, få tyder publiken att wi äro bekajade med pedanteri. Om wi intaga original-uppfatfer, få tadlar man oss för att wi ej hafwa utdrag uv andra tidningar; om wi hafwa utdrag, få säger man att wi äro för lata att sjelfwa skrifwa någonting. Om wi skrifwa en berömmande notis om någon offentlig man, så säger man att wi äro partiska;