Norrländska Korrespondenten – 16 augusti 1865, sida 3

Jag hade ännu en fråga till henne. — J grefwinnans tjenst är en jägare? — Ja, min herre. — Hon har medfört äfwen honom från badet i Ems förliden sommar? — Ja. — Hade ni redan förut warit bekant med honom. En ögonblicklig djup rodnad flög öfwer hennes ansigte. Hon teg eftersinnande ett par sekunder, derpå swarade hon lugnt. — Han hade tjenat i grannskapet of det gods på hwilket jag war såsom sällskapsdam. Jag måste nu rikta mitt afgörande slag mot henne. — Min fröken, närmast intill ert rum ligger ett j bibliothek? Frågan måste hafwa niftit benne ett fruktandwärdt styan i hjertat; hon spratt häftigt till. — Ja, swarade hon knappt hörbart. — Pågar jag bedja er föra mig dit? Hon hare åter blifwit blek fom ett lif oh3hensnes händer darrade. . Jag hade stigit upp. Hon refte fig också, men med stor swårighet, ty hon måste taga armarna til hjelp, då knäna ide mille bära henne. — War god och följ mig fade hon något hemtande fia. Hon förde mig genom fin sängkammare in i bir bliotheket. Läget war sådant fom grefwe Ruthenberg hade beskrifwit det. Jag såg mig omkring i rummet. Det war en rymlig, regelbunden fyrhörnig fal. Wäggarne woro hemäckta af höga stora hyllor, fulla af böcker med band. Golfwet war bonart, gammalmodigt, men wäl bibehållet. Midtpiretsamma stodo flera länga bord med skrifmaterialier. Twå dörrar och tre fönster funnos i rummet. (Fortj.)