Norrländska Korrespondenten – 16 augusti 1865, sida 3

märft wäl arbetadt och med infattade dyrbara stenar. Gudinnans staty är en bland de skönaste fornsaker, som ännu blifwit uppgräfta 1 Pompeji. Ögonen äro af smaragd och såwäl armar och hals som fotinölar äro smyckade af guldband med juveler, allt i den mest wackra form. Påfogeln, som stär wid hennes sida, är nästan helt och hållet sammasatt af de wärdefullaste stenar. Trefoten framför altaret är i lithet med prestinnans rö: telsetar af purt guld, prättigt arbetadt. Templet innehåller dessutom konstfullt gjorda lampor af jern, brons, silfwer och guld. Platsen omkring altaret är ett wärdefullt mosaikgolf, utmärkt wäl bibehållet, och den öfriga delen af templets golf är inlagd med små trekanter af hwit och purpurfärgad agat. Offer: platsens golf är helt och hållet af marmor. Alla de rerffaper, fom begagnats wid offren, lågo på ett brong-bord och de heliga kärlen woro till en tel fyllda med en rödattig coagulerad substans, som antages wara blod. — Morden wid Favril, som begingos förliden wår, torde wara en af ve för: sträckligaste brottmälshistorier man fänver. Favril är en liten by nära Lands recies; i midten af denna by war ett hus bebodt af landtfamiljen Yargilligre. Denna familj bestod af fadren, Jsidore Largilliere, modren, en fon (17 år), en dotter (19 år) och en syster till Jsidore vargilliere samt en dotter till henne. Fredagen den 17 Mars, omfring tl. 7 på aftonen, hemtom farren från fina arbeten på fältet. Hela familjen hade samlats till aftonmältiden, vå en mör: vare inträngde i deras hem; några mir nuter derefter hade fer offer fallit för honom. Meorren Largiliere, fom anfölls i matrummet, fanns liggande sanslös på tröskeln der, med mångfalriga får i huj: wuret oc) täken alldeles söndertrossad. Hon är den enda som öfwerlefwat ogerningen, men hennes sinnestillständ är ännu såtant, att hon ide kunnat meddela några bestämda eller pålitliga uppgifter öfwer tilldragelsen, eller hwem jom fan misstänkas för dessa oerhörda brott. Man har emellertid kommit till den uppfattningen, att alla blifwit dödade af jamma wapen och af samma hand, ty alla offren äro träffade på samma sätt. Ej heller har wåldsbragden utöfwats af någon wanlig tjuf, ty ingenting mar bortstulet. Jcke heller kunde det wara någon fremling, ty förbrytaren tyckes hafwa särdeles wäl känt wanorna i huset, äfwensom rummens belägenhet. Man misstänkte äfwen genast Joseph Menesse, gift med en syster till hustrun Largilitre, tänd för sitt wilta sinnelag, och i en kritisk ekonomist ställning. Man trodde redan från början honom hafwa begått alla dessa mord, för att åtkomma den mördade familjens förmögenhet. Arresterad och förd till domstol, synes äfwen den anklagades beteende bekräfta fuppo: sitionerna om honom, och ehuru ban bit: tills begagnat alla möjliga, äfwen de gemenaste utwägar för att slingra fig ——