Norrländska Korrespondenten – 19 juli 1865, sida 2

nan war fullkomligt obekymrad och ansåg att det oförmodade förswinnandet härrörde från något infall af den äfwentyrlige, unge mannen. Att något underligt buller eller nödrop den uppgifna natten försports, bade ide med wisshet kunnat utrönas, och ej ens orsaken till ett dylitt ryktes uppkomst kunde förklaras. Åtminstone för närwarande kunde jag icke göra något wivare åt saken. Emellertid blef jag ungefär 14 dagar derefter öfwerraskad af ett besök. Det war temligen sent på aftonen, vå jag hörde en wagn ftanna framför min boning. Några minuter derefter hörde jag en främmande röst i förstugan uttala mitt namn. Det war en karlröst. Tjenstflickan swarade, att jag werkligen bodde här. — Går det an att få tala med honom i enrum? Jag hörde flickan öppna dörren till mitt mottagningsrum i andra ändan af förstugan. Hon hade låtit främlingen gå dit in. Straxt derpå fom hon in till mig och anmälde, att hon infört i mottagningsrummet en främmande herre, fom enträget begärt att få tala med mig, men ide welat uppgifwa sitt namn. Cu brettmålsdomare erhåller ofta dylika hemlighetsfulla besök. Jag gick in i mottaaningsrummet och fann der en med smatfull omsora klärdd, något äldre herre. Det war en högrest, nästan mager gestalt, med rak, ehurn långt ifrån stel hållning; anletsdragen woro fina, ehuru något frivola, blicken forskande och utomordentligt klok. Främlingens sätt och uppförande storo i öfwerensftäm: melse med hans smakfulla, eleganta klädsel; han war förekommande och höflig. Jag hade framför mig en man, fom otwifwelaktigt tillhörde de högre sällskapskretsarne. Hans ord bekräftade genast detta mitt antagande. (Forts.)