Norrländska Korrespondenten – 1 juli 1865, sida 3

För Lördagsqwällen. Den hopplöse. (Ur den nyss utkomna 7Ljungblomman, elswa pennritningar af Pehr Thomasson.) 1 Han hade försökt och pröfwat allt. Nu war det förbi! Det återstod honom ingenting annat än att lägga sig ned och dö. En grym tanke för den, som lände sig hafwa så mycket att lefwa för och som aldrig smakat lifwets sällhet. Han hade ide kommit på denna forgliga punkt, utan att på det tappraste stridt mot olyckan och motgångarne. Han war icke en man som lät nedslå sig af wanliga småsaker. Han kunde hungra, törsta, frysa — men icke swälta ihjäl, utan att känna hela denna bittra galla, som fattigdomen låter sina offer tömma ända till sista droppen. Han hade dag försökt den sista förr twiflade utwägen; han hade fom en martyr nedlagt på försakelsens altare hela återstoden af den stolthet, fom lidande och bekymmer hade lemnat honom i behåll; han hade giort ett pinfamt offer af den manliga sjelfkänsla, hwarpå han satte ett få stort wärde; han hade erbju