Norrländska Korrespondenten – 17 juni 1865, sida 3

Skrufangaren General Lyons brand. De Nempyorkska tirningarna meddela utförliga skildringar af den fasansfulla olycka, fom drabbat nämnde för trupps transport afsedda ångare. Fartyget, en af unionisterne uppbringad blokadbrytare, afgick den 29 Mars från Wilmington till Fort Monroe med omkring 600 pad: sagerare ombord. Af ressa woro de flesta sjute och permitterare soldater och te öfriga bestodo af flyktade krigsfångar eller flyktingar från af kriget hemsöktartrakter, bland hwilka omkring 30 fruntimmer och 25 små barn. Wädret war wackert vå fartyget gick från Wilmington nämnde vag, men på qwällen börjate tet blåsa och taptenen gick in i Smithfields hamn. Följande morgon fortsattes resan, ehuru stormen tilltog i häftighet, och fartyget gjorde derföre helt ringa fart. Kl. 10 på f. m., då man befann sig utanför Cap Hatteras, hörtes plötsligt ropet: elden är lös! Den hade utbrutit mid stepps och utbredre fia med förfärlig hastighet åt begge sidor, trots befättninz gens alla ansträngningar att släcka den. Då fartyget i anseende till ven swära sjön fått mycket watten inom bords hare luckorna pålagts, men de olycklige pas: sagerarne i hytterna, som woro nära att qwäfwas af röken, sökte bana sig wäa upp på däck, rod blott för att genast drifwas ned igen af lågorna. Under allt detta rasade stormen med tilltagande måldsamhet och öfwerröstade nästan gminnornas och barnens skrik om hjelp. Flera af de sjuke soldaterne kraflade sig upp på däck, men spolades öfwer bord af störtsjparne. En half timme efter elven8 utbrott blef machinens gång swagare och fartvoget fom föll twärs för winden börs jate att drifwa in mot de förfärliga bränningarne wid Cap Hatteras medan lågorna allt jemt fingo större makt. Ett unionistisktt transportskepp och en liten stonert, fom befunno fig i grannskapet, tunde ej uträtta något i anfeende till stormen, utan att sjelfwa utsätta fia för att drifwa in bland bränningarna. Förste styrmannen på General LYyons wisade stort mod och sinnesnärware, men fap: tenen förlorade alldeles besinningen. Fartyget närmade sig mer och mer kusten och de som befunno sig under däck måste efter hand ha blifwit qwäfda af röken. Man började att sätta ut båtarne, ehuru det war föga hopp om att de skulle kunna hålla sig i den förfärliga sjögången. Tio man jemte kaptenen sprungo ned i första båten, men då den satte af blef den af wågorna slungad in mot after ändan af fartyget och krossad af ffrufwen, och endast 3 man räddares. En annan båt med 27 personer nådde wäl det unionistiska transportskeppet, mer blef of wågorna få wåltsamt slungat mot detta, att den kantrare och af de 27 ombord warande räddades blott 7. At slilliga af passagerarne, fom hoppat sjön från det brinnande fartyget ch had hållit fig fast mid större kringflytand trästyckn, blefwo uppfiskade efter fler vv — — I