Norrländska Korrespondenten – 17 juni 1865, sida 3

bet för det förgångna årets goda, för det nyas hopp; bryt dina gamla owanor brifter, fördomar och fel, såsom wattnet fin isboja, och ikläd dig ten sinnets ren: bet, den hjertats ödmjukhet, fom är den rätta skrud, hwaruti wi funna emottaga gäfworna ofwanifrän. Solskenet i före: ning med det milda wår: och fommars regnet uppfriskar jorden och bortjagar dam och orenliahet från blad, knoppar och blommor. Oppna du vitt hjerta för nådens solsken och låt det gudomliga ljuset genomströmma def dunklaste wrår, bort: jaga alla skuggor och genombryta hwarje töcken, i det du hänryckt lyssnar till det ewiga skapelseordet: Warde ljus! Och om äfwen ett stilla regn skulle nedfalla öfwer dina finder mid minnet af före gångna felsteg eller medwetandet af den egna oförmågan att öfwerwinna dem — hwad mer? Tacka Gud, som slänkt oss tårarnes tröst, och tro att ett sådant Majregn är honom behagligt. Har själen iklädt fig fin nya skruid — o, få gå ut od) njut med glädje af naturens skönhet! Drick i fulla drag af dess unga friska lif, gläds åt dess nya förelse och åt din egen. Bortlägg med hwarje wår alltmera det förflutnas brister och ikläd dig en allt fagrare skrud, tills du får utbyta ven mot den himmelska renhetens och tlarhetens, ven rättfärdighetens skrud, fom det aldrig blef förunnadt ett blott menskligt wäsende att bära eller en blott mensklig tanke att fatta!