Norrländska Korrespondenten – 14 juni 1865, sida 3

lan rummen med gardinen upplyftad. Men Arthur wägrade. Nej, han wille hellre sjelf betjena henne. — Hwilket mönster för äkta män — sade miss Vauahan, men med en röst så lugn, så ljuf, få filfwerklar och jemn, att ingen kunde meta om hon talade ironiskt eller på fullt allwar. Artbur war wid våligt lynne och stämd för att fe allt i skugga. Han tog hennes ord fom en bitande satir och Geraldines aktier i hans hjerta stego ej wid denna tro. Det war första gången, sedan han lärt känna Geraldine, fom en ogynsam kritisk tanke korsat hang själ första aången som han sagt till sig sjelf; jag önskar att jag hade wäntat. (Forts.)