Norrländska Korrespondenten – 19 april 1865, sida 3

ännu icke sett den ringaste följt af ett sådant åtgörande från hans sida. Men att af en swamp söka göra en törnbuske på hwilken hela samhället kunde såra sig, det är deremot icke naturligt och lil: nar nära nog ett försök att taga tryckpressen för hufwudet för det, fom i förs sta rummet bort tillskrifwas poligbattongerna. Nu till ett par andra händelser, också böranre till det mörka blad wi upprullat En statemäklare råkar på obestånd, med ett i wårt land eerhördt ffuldbelopp af närmare 20 millioner. Tmwärtemot för: fattningen har han i åratal drifwit de mest swindlande, egna affärer. Många haa wetat det, ingen har talat. Emellertid ha hundratals familjer derigenom blifwit litande, många ruinerade. Hwad gör man? Jo, efter affärernas fame manstörtande förordnas husets förste biträde till stadsmäklare, innan man def förinnan undersökt om och i hwad mån biträdet (prokuranten) haft del i prins cipalens beteende. Härwid fästes blott det wilkor, att en dryg del of den nya stadsmäklarens inkomst skall tillfalla — cessionantens fru. Om det warit tillåt ligt att följa tjensten eller fästa något wilkor derwid, få hade tet wäl warit med rättwisa och billiahet mer öfmerengs stämmande att någon fördel i stället betingats för ten eller dem, fom genom herr Holm blifwit bragta till tiggarftafwen. Men sådant fom aldvria i fråga. J Swerge är det en fördel icke blott att wara rik och mäktig, utan äfwen att ha warit det. Rikskunnigt är det bedrägliga förfarande, hwartill en tjensteman på en wiatia plats gjort fig skyldig såsom ombud för en enskild bank, liksom att han härför icke haft den ringaste mehn. Han har hustru och barn, den olycklige! heter det. Nå wäl! Men hwarföre får man så sällan höra samma rörande ord, när lagen slonlöst flår ned i ve lägre fame bällslagrer? Finnas ej hustru och barn äfwen ter? Finnas ej nöd, elände och tårar äfwen ter? Eller har lagen endast känsla för såtana tårar, fom upptorkas med spetsnäsduken? Wi sluta med ett ord om det ryktbara Santsjömålet. En mycket underordnad tiensteman göres ensam till syndabock för förmäns oskicklighet och försumliahet. Sedan tre månader qwarhålles Iotometivföraren i fängelse, ehuru med all för terhet kunde antagas, att, derest han nu more fri ech någon under målets numarande utredning, yrkade hans inmanande i bätte, sådant numera ide skulle bifallas. Han har nära anhöriga äfwen han. Han har föräldrar, har till och med en före jande brud. Men det finns inga före äldrar, bet finns ingen brud blond fam hällets underordnade. Der måste lagen ha fin gång och tungt dess hjul rulla, utan afseende på hwad man öfwerkör. Men ett samhälle, der detta och dylikt fan och får ste, det är mycket sjukt och fara är att sjukdomen blir dödlig. Hans excellens herr justitiestatsministern låter i förordet till sitt representationsförslag tydliden förstå, att vet någon gång fan bli för sent att framkomma med nödiga förändringar i en statsförfattning. Men vet fatala ordet: för sent swäfwar mycket närmare öfwer tet land, der rättwisan hånas och ter likheten inför allmän lag blott är ett tomt ord. Men derom ber kymra fig wanligtwis te maktegande föaa. Kanske le ve åt alltsammans. En Polignac, en Guixot logo också. Men flut: liaen logo de ej, och Carl X och Ludvig Filip logo ej heller. UIvariahanda