Norrländska Korrespondenten – 19 april 1865, sida 3

skrister, Ta dtalas ar hwem fom helst Af böterna erhåller åtlagaren twå tred jedelar. Förwerkart wildbråd eller dej wärde, derest djuret ej kan tillrättaskaf fas, tillfaller ållagaren ensam. Samlhället sjukt. (Ur Aftonbladet.) xand stall med lag byggas men ej med olag Öödagd. Statens lifsprincip är rättwisa. Sat nas hos samhällets wårdare känslan för den, då är samhället sjutt, och tillstånde blir betänkligare i den mån folkets ögor öppnas för de rätta anledningarne. Wisse allmänt tända företeelser inom rättffipningen, förwaltningen och affärslifwet wisa att det icke står wäl till i wårt land. Kräftbölderna ligga öppet i dagen. Pressen måste beröra vem, ty uraktläter äfwen hon fin pligt, vå fon ret onda bli obotligt. Alla skulle förlora derpå, och de mest, som ha mest att förlora. Några aftnar unter årsragarne aj fjolårets sorgligt bekanta händelser ftördes, som bekant, hufwurstadens lugn. En lättrörd och obildad folkhop sorlade, hurrade och slog in fönsterrutorna på några poliswaktkontor. Det war beklagligt, ingen bestrider det. Men wida mer beklaglig och utan all jemförelse betänfligare är den orsak fom framkallare dessa uppträden. Orfafen ligger ögonsynligen i den kränkta rvättskänstan. Foltet har swårt att fatta huru en tjensteman, hwil ten, genom att sätta eget godtycke i frället för gällande lag, under halfannan wecka gjort bhufwurjtaden till tummelplats för ett tygellöst käppwälde och wåldfört ven perfonliga säkerheten för nära 130,000 menniskor, huru, säga wi, en sådan tjensteman ännu efter ett helt år kan sitta qwar wid ett embete, för hwilket han långt före detta wisat sig salna hwarje erforderlig egenskap. Detta embete är dock ett förtroenreembete. DÅ grundlagens stiftare medgåfwo förtroendeembeten, få war det wäl icke för att lemna fritt spelrum åt den kungliga gunsten, utan fast mer för att förläna styrelsen rättighet att skilja olämpliga personer från grannlaga befattninjar i sådana trängande fall, fom ide tåla uppskof. Styrelsen har ide begagnat fig: äf denna rättighet, gwad den nu ifrågavarande tjenstemannen beträffar. Men de nog dermed. Han har derjemte blif: wit belönad med en riddareorden. Man bar således uppenbart gillat hans förfarande. Det skulle ej förwåna oss, om en edamot af Norges storthing föresloge äfskaffandet af en orden som hänges på ni Swerge sub reatu ställd person, nen hwars bröst man icke haft panna iog att pryda med en swensk stjerna. Efter ett belt års tid har åtalet mot ven anklagade tjenstemannen släpat fia: å långt, att wi från justitiekansleren ett en skrift, fom ganska rittigt skildrar naktmissbruken för såwidt de tunnat ramstå ur den ensidiga ransakningen, nen slutar med särdeles lena anfwarssåståenden. Allt tyder på ett godt slut ör den anklagade och hwiltet wi nog få ipplefwa, rerest himlen bestärer oss en ängre lifstråd. Under tiden har en ögre tjensteman, herr öfwerstäthållaren, klädt fig answaret för te föröfwade våldsamheterna, atminstone för en afton.