kostade i Februari torkade päron 75 öre och torkade äpplen 67 öre pr ffålp. På intet ställe der wi gjort förfrågan fanns det torkad swensk frukt, utan war den införskrifwen från utlandet. Reflektionerna göra sig sjelfwa. — En i hufwudstaden bosatt leverantör har under flera år gjort den erfarenheten, att ölandspotatis, i motsats till potatis från åtskilliga andra provinfer, låtit förwara fia i källare flera mår nader utan att angripas af torröta eller den s. k. potatissjukan. Under sådana förhållanden wore det till fördel för all: mänheten om jorrbrukarne i hela riket anwände ölandspotatis till utsäde, hmwarigenom torrötans werkningar möjligen kunde till stor del stäfjas. — 3 Falun har bildats en liten bap: tistförsamling, fom till och med underhåller egen söndagsskola. — Brefbärareexpeditionen i Stockholm hade den 28 Mars alla händer fulla med arbete. En lotterikollektör i Köpenhamn hade nemliaen låtit stoppa alla postlådor fulla med lockande prospekter till kongl. danska tlasslotteriet. Ensamt i en trakt af staden mellan broarne innehöllo lådorna omkring 900 bref. — Stånffa Budbäraren innehåller en artikel, hwari tidningen söker med bibelspråk wisa att ränta är otillbörlig. Örefundsposten hoppas att Budbäraren skall wisa fin tro med fina gerningar medelst uppsättande af en bank jom utlånar penningar utan ränta, och hwilken bestämdt skulle få en strykande trafik. — J slhutet af 1864 walde man i en skånst socken en der boende stolt och aris stokratisk landtbrukare — wi falla honom hr X. — till nämndeman wid F hä radsrätt. En wiss skalkaktighet mot personen låg naturligtwis under detta wal. Den nte nämnremannen kunde ej afsäga sig det enhälliga förtroendet, utan måste mottaga befattningen. Och då det är brukligt wid häradstingen i Skäne att en nywald nämndeman wid det första ting han sitter skall göra ett så kalladt nämndemanskalas för den öfriga nämnden, få kunde hr X. ej heller underlåta att följa den gamla plägseden. Sjelf war han dock alltför stolt att i egen Ä person wisa sig bland bondgubbarna, hwarföre han reqvirerade ett qvantum punsch samt uppdrog åt en annan äldre nämndeman att utdela densamma och traktera i sitt ställe. Ar det du fom bjuder? sporde någon af de öfriga gubbarna. Nej, fan heller, det är mår nye ledamot hr X., och på hand wägnar trakterar jag. — 7Då är hr X. wäl ej för god att sjelf komma hit och dricka ett glas med oss, swarade man. Gå och hemta bit honom. Mannen gick och hr X. fom samt fattade fitt glas för att flinga med sällskapet. Då refer fig en frispråkare, sägande: Det har ialla tider warit brukligt att nämnden ansett fig fom ett hjerta och en själ och för: denskull äro wi allesamman bröder; ffål, bror X! Detta mar mer än hr X. kanre —