AA. De .A f TU TT kar, som alla rättsinnade måste hysa on dem. Det är oriktigt, emedan Gud ut tryckligen befallt oss att hedra åltderdo men; och det är råraktigt, emedan w yngre af te ålderftigna funna lära al ren wishet, fom erfarenheten lärer, — en bättre lärare än mången bot. Ungdomen föreställer fig lätt, att emedan dess wetande är på wisst sätt ynare och fristare än de gamlas, måste detta också wara bättre, och ungdomen betraktar derföre deras talesätt och före ställningar med ett wisst förakt, anser deras råd gagnlösa. Huru mycket mif tager den sig icke! En ålderstigen som lärt sig blott litet ur böcker, skall dock alltid om det, som är werkligen wigtigt i lifwet, finna mer än den mest kunniga yngling. Umgänget med werlden, betymren och erfarens heten hafwa lärt den wishet, fom ide winnes genom studier. De yngre böra derföre lyssna till hans ord med aktning, uppmärksamhet oc wördnat; han bör följa hans råd, hwilket sannolikt skall gifwas med wälwilja och öfwerseende, emedan den gamle nog kommer ihåg, huru ungromen känner, och wet, att han sjelf känt på samma sätt. När du ser en gammal man eller qwinna med gammalmodig drägt, seder och språk, stall du måhända finna dig benägen att skratta åt dem, att anse dem förälrrare, löjliga och tråkiga. Betralta med besinnina den närwarande tidens rårskaper i klädedrägt och lefnadssätt, m. m, och du slall rerigenom lära dig inse hur orätt du ofta bemötte de äldre af dina litar. Ditt sätt, rina ord ffola afspegla dina tankar; de skola bli kalla, bristande i attning, måhända frånftötande. Kommen derföre ihåg, ni unga, när ni fen ålderstigna personer, att ti den har blekt deras hår och förswagat deras krafter; att sannolikt mycken sorg och mycket lirande net tryckt tem; att re måhända hafwa öfwerlemnat wänner och barn, och att deras senare år icke upps fyllt deras ungdoms lyckligare löften. I Kommen ihåg, att re en gång woro! lita er: unga, uppfyllda af lif, glädje och hopp, med fläta ansiaten och lätta fötter, och att ifall Gud skulle låta er lefwa, ni en gång skolen blifwa lika dem. De gamle tycka i allmänhet om re unga; be sistnämndas munterhet och glädje påminna om tderas egna ungdomsdagar, som nu längesedan äro förswunna; det är deras fröjd att omaifwas af rem; att fe tera8 lifliaa rörelser, att lyssna till deras alada röster, hwilka synas wärma och uppfriska dem. Tagen eder derföre till wara för att behandla dem med åt-! löje, eller köld, efter likgiltighet och för; summelse. Försöken öka deras trefnad! och nöje; wisen er uppmärksamhet först emot vem, lemnen åt vem den förftaj platsen; maren ide missbelåtna med att! tiden kan synas långsam för er, då ni! funnen bewinga henne för tem genom: glada och lifwande samtal; gifwen aft! på tderas önskningar och deras behof, waren eftergifwande för deras nycker och öfwersen med deras swagheter. Bör I söken allt, fom står i er matt, för att i. lindra tyngden af deras år, bördan af deras swagheter, för att göra dem glada och trösta dem öfwer förlusten af de! nöjen, som de icke längre kunna njuta, och låten ide köld och missaktnina för bittra ven korta tid, fom de ännu hafwa qwar på jorden. p Drag omsora för te gamla, på det omsorg också måtte bli dragen för big, när ungdomen är borta och hennes alädje, hennes fröjder hafwa flytt för alltid, ty den allsmägtige har sagt: Du skall siä upp för det hwita hufwudet och hedra i, den gamla mannens ansigte. Sjöfartsunderrättelser. i SAN 9. Carolina, Sandin, afg. från Alexandria till Cagliari. Mare 4 Iman Andersson ceoelkl fr Cardiff