Norrländska Korrespondenten – 1 april 1865, sida 3

För Lördagsqwällen. Arstidernas skönaste smycke. Hwad pryder wäl mest wåren, förhoppr ningens och det ungdomligt swällande lifwets angenäma ärstid; hwaruti består dess hufwudsakliga behag? Är det icke den ur sömnen uppwaknande märtmerle dens lifliga grönska; är det icke den snart med hwarje dag i skönhet tilltagande, för ögat få wälgörande bladprydnad, hwarmed höjder och dalar, skogar och ängar åter inom fort pråla? Och hwar finna wi wäl under sommaren en angenämare skugga, än den rikt löfbeklädda lunden skänker oss, eller en mera swalkande och inbjudande hwiloplats, än under skyddet af def gröna baldakin? Löfwet antager en allt mörkare färg, höften närmar fig med fina kallare nätter och fortare dagar. Lönnens, björkens, aspens och ekens blad blifwa gula, och det gula förwandlar sig till rödt och brunt. Belyst af höstsolen glänser skogen framför of, men def vagrar och fcbattevingar kan ingen pensel måla. Här en björk i den renaste ljusgula drägt, der en brunröd ajp och i bakgrunden mört aröna barrträd. Hwilket färgsmycke! Hwilken tafla! Stormar och köld beröfwa skogen dess löf, men äfwen wintern jmyckar barrträdens mörka grönska, hwilken gör ett så behagligt afbrott mot den bländhwita snömantel, som betäcker berg och dal. Sålunda är det rå wäxternas blad, fom förfföna hwarje årstir, på det härligaste smycka wåren, sommaren och höften samt till och med förläna det dystra winterlandskapet ett wisst behag. Hwem förmår wäl skildra för of deras otaliga gestalter, hwem måla deras fors mers oändliga olikhet eller deras färgers mångfaldiga schatteringar! Af alla de blommor, som du om sommaren samlar under dina promenader, är ingen lik en annan, Hwarje nytt trärspecies, fom du betraktar, smyckar fig med en särskild löfbeklädnad, och genomwandrade du än alla jordklotets zoner, så skulle hwarje wäxt på din wäg helsa dig med en ny bladform. Men under denna oändliga mångfald täflar den ena med den andra skönhet, och af olikheten i ställning, form och färgskiftningar uppkomma de behagligaste kontraster. Hwilken fängslande tafla framställer sig ej genom föreningen af aspens och björkens luftiga, lättrörliga löfdrägt med barrträrens djupare grönffa eller af det ljusfärgade, i ständigt wexlande skiftningar böljande sädesfältet med den angränsande skogens mörkare massor! Wåra fält och dalar, trädgårdar och lundar skulle redan wara härligt smyckade, om deras blad blott inskränkte sig till några få och liknande former, men huru oändligt winna de ej i skönhet genom den intagande, hela wårt begrepp öfwerstigande mångfaldigheten af deras löfskrud. Så har Skaparen icke blott welat att bladet ffulle motswara wäxtens behof, utan äfwen på det angenämaste tillfredsställa menniskans skönhetssinne