Norrländska Korrespondenten – 29 mars 1865, sida 3

J tidningen Helsingen läses: Alt emellanåt utsändas af såkallade christliga samfund, som evangeliska stiftelsen m. fl. kelportörer, hwilkas egentliga kallelse wäl skulle wara att sprida dessa famfunds skrifter, men som äfwen, och före träteswis kolportera ut sitt eget förråd af andlig kunskap, och derwid de lägga i dagen ett andeligt högmod, uppenbart och widrigt för hwar och en, fom ej likt dessa mädte afswurit brufet af ffar parens högsta och herrligaste gåfwa till menniskan: förnuftet. Ahör man nu med walet förnuft en af dessa, såkallade: snälla, lälskliga, med goda gåfwor förlänte talares föredrag och söker att deri spåra någon tante, finner man endast ett wirrwarr af osammanhängande begrepp, hwarutur jag trotsar ven lifligast mädte att funna draga något logiskt helt. Söker man christendom, framter fig ett för färligt mönster, helfwetet med dess onda andar och ewiga qwal, hwarmed man låter Gud, den ewige förbarmaren skrämma menniskorna att tiena och älska sig, likasom ett kärlekens lif kunde spira upp ur, och näras af fruktan och bäfwan. Hur mången af tessa kolportörer har ej genom framwisande af detta förskräckliga Merufehufmud, fom deras egen mörka fantasi gör ännu wederstyggligare, för alltid släckt förståndets lins hos swaga själar, och i stället att wäcka till fromhet och dygd, wäckt till bitterhet och hat, wäckt till brott, som sätta menniskan unter hyenan. F) Fåfängt skall man i dessa fanatisla föredrag upptäcka ett spår af wältalighet, ty ett änrlöst återuppres pande af samma sak, på ett oftast rått och obildadt språk, är ett utmärkande kännetecken hos denna forts talare. Hwad är det då, fom gör deras predikan få lockande, att hela skaror af mädte dag ut och tag in springa för att åhöra den, försumma sitt arbete, som kanske war ytterst af nöden att skaffa föda åt bungrande barn, glömma naturens heligaste pligter och lösa de band, som böra förena medlemmarne i en familj? Hwad är det? Jo — bet är så ljuft att få ) Bi erinra endast om modren, fom, för fort tid sedan, så grymt ihiälpistade sitt barn, som hon trodde besatt af djefwulen.