höra förkastelsedomen öfwer djefwulens barn, vd. w. s. de icke wäckte och lofwet öfwer 7GOudg barn, helaonen m. m, d. w. s. de mwädte och det få ve sannerligen höra först och sist. Hwem är tå denna andeliga talare? Hwarifrån kommer han? Hör det mesta är han utsänd af nås got s. k. evangeliskt sällskap, och nämnes äfwen derföre: Evangelist. Han är då försedd med betyg om fin frejd. Men ofta nog är det en person, man eller qwinna, det fan wara till och med ett barn, fom utan något fådant betyg refer omkring och predikar. Det fan wara en brottsling, fom under skrymteriets mans tel, bland de mädte söker ett skydd undan lagen, fom tet för någon tid fer dan hände i Westerås, en äfwentyrare, fom baptisten Möllerfwärd; det fan flutligen wara hwilken tätting fom helst, ju okunnigare, ju råare, dess bättre. Det är också något helt annat, att utan möra få fin rikliga bergning, bäras på häns derna, afgudas och prisas fom helgon, än att, fom Gud dock befallt: arbeta i sitt anletes swett; derföre lemnar ffomakaren sin läst, landtmannen sin plog, timmermannen sin yxa, och begifwer sig af från trakt till trakt att sprida sina mörka satser. Ej behöfwer han ens tänka på hwad han skall säga: Gud talar genom honom, och hans ord, hur osammanhängande, hur dunkla de än må wara, mottagas tock, fom more te sagda af skaparen sjelf. För några år tillbaka uppträdde här en trettonårig dalkulla, som, aenom sitt tal, hänryckte de mädte. Stafwande uppläste hon några verser ur bibeln, hwilka seran skulle förklaras, men förs klaringen inskränkte sig till en teckning af djefwulen. Hon wann utomordentligt bifall och sades wara ledd af Guds anda. Månne äfwen, då hon några dagar der efter rymde från den familj, der hon wunnit ett hem, olofligt medtagande en vel klädespersedlar, tillhöriga denna far milj? Hafwa wi då ej lärare i församlingen, ha mi ej till fine fall inwigde prester? hafwa mi ej sabbat och arbetsdanar? Ar ej sjelswa arbetet en gudstjenst? Hmar: till vå dessa fjelfffapade lärare, fom för: derfwa all gudstjenst, i det te göra den till en marknad för lättjan och tet ants lina högmodet? Hwad hafwa de åstadkommit? Finna wi hes den s. k. wäckta skaran större kärlek, större ötmjukhet, finna mi hos dem, de af dessa länslor härflytande dygder i högre Arad än hos werldens barn? Rej, wisserligen ej, ty enligt rer ras åsigt, bar hjertat lika litet att ber ställa med religionen fom förnuftet. Och likasom de reran bär tiden alädja fig åt ten tom, fom ewigt förkastar hwar cch en, som ej hyllar deras falla, fär: lelslösa lära skall en af deras saligheter bestå deruti att skåda de fördömdes qwal. Således hwad de werlkat, ej är det ett kärlelends werk. Men mänta wi blicken åt ett annat Håll, till hospitalerna, till ten störda friten inom familjerna, till dessa af fanatism och witffepelje fram: kallade brott, till tet hyckleri och den före ställdhet, hwartill redan barnet inöfwas, må hwar ech en af hiertat bedja: Från andeliga kolportärer bewara oss milde Herre Gud! En landstigning i Nordamcrika.