Norrländska Korrespondenten – 29 mars 1865, sida 3

— Så du kan fråga, swarade fru Möller, för: wånad öfwer den besynnerliga början; du wet ju att wi om ett halft år fira wårt silfwerbröllop. — Alldeles rigtigt; det är nu tjugufyra och ett halft år sedan wi började att wandra wår tunga lefnadsbana tillsamman. Har jag under denna långa tiven gifwit dig anledning att fråntaga mig ditt förtroende ? — Anton, swarade fru Möller nästan ängslig, hwad betyda dessa sällsamma frågor? Du plågar mig med dem. Om du har något på hjertat emot mig, få tala fritt ut och jag skall stå dig till swar. — Jnga undanflygter, hustru, swarade med höjd ton hr Möller. Swara på min fråga: har jag aifwit dig anledning att ej hysa förtroende för mig? — Min Gud, nej, swarade fru Möller och bene nes röst blef wek, i det hon talade få; jag met, min gubbe, att jag är dig fär, fom du mia, hwarföre skulle jag då inte hafwa förtroende för dig? Den ton, fom fru Möller antagit måste hafwa anslagit någon finare sträng hos hennes herre och man, tt) hang blid blef mildare och omfring hang mun spelade ett wälwilligt leende. — Nå då, fade han, om jag ännu eger ditt förs troende, hwarföre har du då hemligheter för mig? — Jag hemligheter? swarade fru Möller, och en glödande rodnad betäckte hennes kinder. — Ja, du har hemligheter för mig, fade herr Möller och kastade på sin hustru en starig blick. J qwinnor ären skarpsynta i hjertats angelägenheter; bet föregår något under dina ögon, fom du längesedan måste hafwa märkt, och hwarpå det warit din pligt att göra mig uppmärksam. (dFortf)