IHRPRAHTSLAIVM. —— — Hwarjehanda. En trogen hund. En trupp siger nare, bestående af far, mor, twenne full: wuxna söner och en 17-årig dotter, gåfwo eqvilibristiska föreställningar under bar himmel i Cannes. En ung resande af god familj hade förälskat sig i den unga zigenerskans plastista former oc warit oförsigtig nog att följa den redan utlärda sirenen, då hon om aftonen efter repres sentationens slut återwände till skogen, der familjen uppslagit sitt läger. Den unge mannen förswann med detsamma; men tå han blott befunnit sig i staden på genomresa och utan bagage, och då han wid middagsbordet betalt sin räkning på hotellet, antog man der att han rest widare; i alla händelser byste man ingen bestämd misstanke, ehuru gengdarmerna samtidigt fingo order att i all tysthet hålla ögonen på zigenarne. Först om ett par dagar gaf truppen en ny föreställning med kraftprof, eqvilibriftiffa konststycken och lindansning. Stfådeplatsen war uppfylld af åskådare, fom klappade händerna och ffrefo va capo mid hwarje nytt konststycke. Under allmänt bifall framskred den unga zigenerskan på spänd lina med balanserstången i de små bruna händerna. Hon war werkligen förtrollande: en kamelia satt kokett i det korpswarta håret, en eldröd korsett omslöt hennes fylliga barm och klädningen nådde jemnt och nätt nedom knät. Kring lifwet hade hon bundit en silkessnodd, hwarifrån ett par toffsar af silke och guldtråd hängde långt ned. Hon hade tagit ett par steg framåt och just gjort fin första pirnett, då en stor hund under häftigt ffällande trängre fia fram och gjorde några wåldsamma språng upp: mot linan, der flickan af förskräckelse började wackla och plötsligt släppte ba: lanserstången. Innan någon Eunde biudra det hade hunden med tänderna fått fatt i en af de swängande toffsarne och ryckte ned zigenerskan på marken. Nu störtade alla fram, men blott med ytter: sta ansträngning lyckades man befria henne från den rasande hunden, hwilken trots alla te flag fom regnade öfwer ho: nom fortfor att fasthålla flickan. De framskyndande gensdarmerna gjorde slut på detta obygaliga uppträde genom att arrestera hela truppen. Under den omer: delbart derefter anställda ransakningen och på lägerplatsen gjorda undersökningen upptäcktes att den unae resanden om natten blifwit mördad af fadren och de båda sönerna. Liket hade de gömt under torra löf; hang kläder, penningar m. m. hade de delat sig emellan. En s. k. tysk pipa med stora toffsar, som den olycklige hade i öfwerrocken, hade tillfallt en af sönerna, fom skänkt fin syster toffsarne, med hwilla hon war nog lättsinnig att pryda fig. Hunden fom på resan åtföljt den olyckliga unge man: nen, hare denne lemnat efter fig på bKotellet. Det trogna djuret höll sannolikt på att söka fin herre, då han fit siate på tofffarne och igenkände dem. Det war också med hundens tillhjelp fom man upptäckte hwar liket war dolst.