Norrländska Korrespondenten – 22 mars 1865, sida 3

Den långwariga stiltjen på poli tikens haf synes börja wika för en och annan friskare slägt. Liksom den erfarne sjömannen af en wid horisontens rand uppstigande liten molntapp underrättas om och mwarnag för den annalfande ftormen, under det att den ofunnige och tanklöse resenären deremot i den klara himlen och spegelblanka oceanen endast finner bekräftelse på sin förmodan om lugnets beständighet, få fan den, upps märksamme betraktaren af företeelserna säwäl inom wår werlisdel fom i re af naturen få slösande frikostigt begåfwade, men nu sedan åratal tillbaka af alla inbördeskrigets fafor sönderslitna nordamerikanska staterna, af flera tecken sluta dertill att ganska wäsendtliga omslag i winden torde wara för handen. Jag syftar härwid förnämligast på twenne omständigheter. Den ena är, att kejsar Napoleon tagit bladet från munnen och förklarat, att om ej nationalitetens rätt att blifwa respekterad nogare iakttages och Nordslesvig till Danmark återlemnas, få torde Frankrike komma att fråns tvära den ställning af owerksam åffådra: re, hwilken det hittills funnit för gort att under den, vanff-tyffa tragedien in: taga och bibehålla. Denna märteliga förtlaring af en man, hwilten fan sägas bära Europas öde i sina händer är i sanning ett Gif akt, fom wäl förtjenar att uppmärksammas i främsta rummet af Preussen sjelft. Denna bit för bit stulna och skarf för skarf hopflikade röfwarestat torde snart nog få skörda sina gerningars fura frukt. Hatadt och afundadt af Österrike, misstrodt och fruktadt af de smärre tyska staterna står Preusfen ensamt, utan en enda pålitlig bundåförwandt och med twedrägtens orm i eget sköte. Det är föga utsigt, att Bismarck skall lyckas häfwa misssämjan emellan konungen ech representationen, bar kom hwilken står största delen af den oberoende och intelligenta delen af nationen. Unter så fatta omständigbeter will det tyckas såsom skulle Preussen göra klokast uti att uppmärksamma mar: ningen och gorwilligt återlemna Dan: