I il I Den kloka gumman. . Af Nepomuk. (Forts. fr. N:o 22.) Syan anlitar min fästman i juridiska angelägen: heter. Jag träffade Honom hos min blifwande fmärmor i Stocholm med Fredrik. Han kände straxt igen mia, men låtsade ide derom, för wårt äfwentyrs skull. Men jag tackade honom och gjorde reda för hela för: hållandet från början till slut, hwad jag wisste. Din rusin blef både sorgsen och förtjust. Som jag redan fått din bjudning till bröllopet gjorde jag upp med min fästman och baronen att åfa hit i hang präktiga wagn. Han beder att få uppwakta dig några ögone blick innan wigfeln begynner. Han har högst wigtiga saker att säga dig. För all del, tro på honom. Han är i allt pålitlig, fom du nog sjelf bör weta. Bed honom stiga in, sade Selma, och faftade en flyktig blid i spegeln; hon bleknade ännu mera öfwer fin blekhet. Baron Gabriel steg in, hans ädla ansigte war mer än wanligt allwarligt, det tycktes fom om han nyss torkat bort tårar ur fina wackra ögon, fom gläns ite af sällsam klarhet. Han war djupt sorgtlädd. Selma gick ett par steg till hans möte och gaf honom fin hand, med en frågande blid om hand forg: drägt på hennes bröllopsdag. Min mor! fade baronen, din moders syster,