weta händelsen af några bland folket, som warit här i går afton på dansen. Nå, men ide ffadar en toddy, löjtnant Bågenflyft, menade gubben Mandel, den är just stärkande. Att taga sig en toddy, är fom att slå en brodd i, fa boffmeden. Löjtnanten höjde sitt bröst ett ögonblick, och bet ihop tänderna litsom han känt en plötslig smärta men kufwat den. Hur stär det till? frågade fru Mandel oroligt. A, min Gud! utropade Selma, som hittills betraftat honom med häpnad och allt mer och mer bleknat. Allas blickar wände sig till henne, då hon nedsiönk sanslös från stolen. Hon fördes genast upp på sitt rum, af fru Mandel och Clara, Herr Mandel följde för att hjelpa med hwad han kunde, alltid öm om sin myndling. Hanna stannade ensam qwar på verandan med —— ä n:: —— —— löjtnant Bågenflykt oc såg på honom med ett obeskrifligt förakt. Han låtsade ide förstå hennes utmanande blicfar utan fare. Den unga fröken måtte wara mycket fwag, Herr Iöjtnont, fade Hanna strängt,jag genomskådar er fullfomligt. Jag känner ganska wäl igen er, det war ni, som skrämde fröken Selma i natt, ni är i samråd med den gamla hexan, ni will genom list winna fröken Selmas hand, men det skhall ide ske, jag skall yppa hela ert berrägeri och förstöra förtrollningen. Wisa derföre den klokheten att gå härifrån genast, och fom aldrig igen. Min nådiga, swarade löjtnant Bågenflykt orub5lig oh lugn, jag kegriper ide ett ord af allt hwad