SEPHULULIDUET UIUIII Pusstött USYTILEle Skyddsengelu. Målaren B. lefde flera år i Minden och utmärkte fig få wäl genom fin tar lang såsom konstnär, fom genom sitt rena och friska finne såsom menniska, få att han war ytterst gerna sedd af alla, fom närmare kände honom. Redan för längre tid tillbaka Hade Han förlofwat fig med en flicka, fom han älskade af hela fin själ, och de båda unga framlefde i detta förhållande ve lycligaste dagar, ehuru endast ringa utsigt fanns, att de snart skulle få fullkomligt tillhöra hwarandra, då B. ej wille tänka på giftermål, förrän han genom sitt arbete hunnit lägga en säker grund till deras framtida existens. Inom få år woro hans utsigter ganska lofwande; allt innerligare blef deras kärlek, ju märmare de lärde känna hwarandra, ju mera de nalkades tidpunkten för fin förening, då plötsligt ten unga fästmön farliat insjuknade; hon hade ådragit fig en swår förkylning och dog redan åtta dagar der: efter under fruktanswärda plågor, pinad af tanken att få snart nödgas lemna fin Gustaf, fom under hennes sjukdom ej unnade fig någon ro, utan oupphörligt dröjde wid hennes säng. Bådas kamp och smärta war stor och en hjertslitande syn för hela deras omgifning. B. war, sedan den älskade tillslutit fina ögon, nästan odualig för werlten, ty sorg och grämelse öfwer förlusten af hans trogna, dyrkade fästmö förqwäfde hos honom all lefnadslust och inwerkade äfwen ofördelaktigt på hans helsa. För: gäfwes bemödade fig hang wänncer att skingra hans dystra tankar ech förströ honom; han förblef fia lif, allmänt beklagad af tem, fom kände honom, och endast hans pensel förmådde stundtals något lätta hans swårmorsighet. Under sina så kallade wedergmwidelfestunder sysselsatte han sig företrädeswis med den älskades bild, hwilken han målade i de mest olika ställningar, ehuru i alla dessa bilder ett wisst drag af smärta war förherrskande, Hwilfet twifwelsutan outplänligt inspräglat fig i hans finne, när ben döende i skilsmessans ögonblick full af wemod betraktade honom. Dessa bilder werkade magiskt på honom, få att han helt och hållet förlorade fig i deras betraktande. Ungefär ett år hade förflutit, när han en afton, uttröttad af en spatsertur, får fom wanligt tidigt lade fig. DÅ upp: wäcker honom ett wisst något, fom han ej kan förklara för fin, ur hans djupa sömn, ach när han uppslår ögonen, fer han fin fästmö i kroppslig gestält ftående i rummets bakgrund och wänligt winka åt honom med handen samt derpå! förfwinna. Han war dcck för yrwaken, för att kunna eftertänka hwad han såg, och insomnade genast åter. Ej långt derefter wäckes han på samma sätt, han ser samma gestalt, endast något närmare och tydligare, men äfwen nu förmår anden ej besegra kroppen, och i det han anser synen för en fantasiskapelse, insomnar han ånyo. Men då wäckes han för tredje gången få häftigt, att han före I sträckt sätter fia upp i sängen och ser nu endast på några stegs afstånd den älskade, fom med wänligt bevjande uttryck winkar åt honom och genast derpå förs) swinner. Han fan nu ej längre qwardröja i) sängen, utan kläder skyndsamt på sia (tlocann war 1 på natten) och begifwer sig till en män, bedjande att hos honom