Norrländska Korrespondenten – 18 februari 1865, sida 3

tuppluren efter den andra; flickorna kunde derföre utan fruktan för hans öron utbyta sina tankar. ÅJag will öestämdt gå i natt! fade Clara, ack, det skall bli få roligt att få fe fin blifwande man! Det är nu för besynnerligt att jag ännu ide har fått någon friare, Selma har få många, och du Hanna har åtminstone en fästman redan! Det är bara galenskap alltsammans; sade Hanna, käringen äv en riktig hexa, och när jag träffar min fästman, skall jag bedja honom anmäla henne hos landshöfdingeembetet; hon bedrager och narrar säkert mycket enfaldigt folt. Sag kan åtminstone ide skylla henne för att ha welat bedraga of; hwad hon talat om att fe en wålnad wid midsommarnatten, har jag hört förut, faftän på annat sätt. Twå af mina wäninnor lyssnade en midsommarnatt wid en korswäg, ben ena hörde Hof: flag dåna, utan att fe någon ryttare, den andra hörde på samma gång liffom psalmtoner; den förra blef gift med en ryttmästare, den sednare med en prest. Min mor talte om ett par af fina wånner! som ock så pröfwat dylika öden. (Forts.)