ningarna. En gårdfarihandlande, son sålde dukar och galanteriwaror, ankon en afton till en gård i den omtalta byn och qwarblef der öfwer natten. Wåär den war ej hemma och hustrun, förled: af de mån a granna och dyrbara sakerna mördade Gårdfarihandlanden under föm: nen med en Hra, gömde liket i ett (i: der och late sakerna i förwar under golfwet. Allt detta hade bennes femår riga dotter fett på Då fadren fom hem berättade den lilla med förtjusning om huru mycket wackra dukar och andra saker de nu hade, sedan modren huggit hufwudet af gärdfarihandlanden och gömt honom i lidret. Mannen blef både ond och förfärad, men flutligen fit honom ben milda hustrun öfwertalad att taga saken lugnt. Hwad som skett kunde ide ändras och de måste finna fig i nödwändigheten. Men det enda wittnet till brottet, barnet, måste, menade modren, uns panskaffas. I fådan afsigt förde fadren barnet ut med fig i skogen, hwarest han tänkte lemna flickan qwar att förgås af köld och hunger. Men fadrens hjerta kunde ej motstå barnets böner, fmetningar och tårar, utan återwände med den lilla till hemmet. Men den tigerhjertade modren lät fig af intet bewekas och rubbas från fin ohyggliga föresats. Dagen derpå eldade hon ugnen glödhet och förbrände der till döds fitt eget oftyldiga barn. Förbrytelsen blef emellertid vet oaktadt en dag senare känd. Poli fen häktade mörderskan, men fadren funno de hängd.