Norrländska Korrespondenten – 15 februari 1865, sida 3

des antal kan, utan afseende på frågors nas beskaffenhet, omwexla mellan ftundom flera hundra, stundom ett eller aus nat tiotal. Wid detta förhållande måga kommit: terade emellertid hysa ven förhoppning, att ide någon hufwudman för adlig ätt skall försumma att sjelf utöfwa fin röfträtt när den stora frågan förekommer, oc) med kännedom om adelns fofterlandskärlek bör ej heller funna befaras, att någon skall, i en för landets framtid få mattpåliggande fat, afgifwa sin röst utan ett noggrannt öfwerwägande. Att rikets första stånd skall i detta mål besluta oberoende af enskilda intressen och utan afseende på den uppoffring som fan ligga i sjeljstrifwenhetens afstående, bör ej heller ett ögonblick betwiflas, dels wid hågkomsten deraf, att ståndet redan wid ett föregående tillfälle förklarat sig willigt till en sådan uppoffring, dels ock på grund af de wittnesbörd, Sweriges historia gifwer, att adeln i afgörandets stund kan offra sina enskilda intressen på fosterlandets altare. Detta stånd skall då i främsta rummet hafwa förtjensten af frågang lydtiga lösning, och ten fan nu ske under den skönaste samdrägt mellan konung och folk och utan de samhällswådliga skakningar under hwilka andra nationer måft tillkämpa fig de rättigheter, fom utgöra den enda säkra grundwalen för ett folks lyda. För den uppoffring de adliga ätternas hufwudmän göra genom afståndet från rättigheten, att, oberoende af medborgar res förtroende, deltaga i de allmänna ärendenas behandling, skola de erhålla en rik ersättning ej blott i känslan af uppfylld pligt, utan äfwen deruti, att genom wal kallas till ledamöter af den nya riksförsamlingen. Der skall ett midsträcktare fält öppnas för deras förmåga och beredas dem ett större inflytande på riksdagsärendenas afgörande, än de hit: tills haft inom en fjerdedel af reprefentationen. Rikets andra stånd, högmwördige prefteftåndet, har måhända hittills wisat fig hysa de största betänkligheter emot det hwilande förslaget. Samtlige ledvamöterna i detta stånd, i sednaste riksdagens konstitutionsutskott reserverade fig der: emot och wunno ett starkt medhåll för sina åsigter inom sjelfwa ståndet, då förslaget der behandlades, ehuru äfwen ganska många frisinnade röster höjdes för detsamma. Det nåste antagas, att det framför allt är religionens och den högre lärdor mens intressen, fom förslagets motftåndare ansett säkrare bewarade derigenom att te bewakas af en särskild afdelning af den lagstiftande makten. En sådau föreställning kan endast wara grundad på den förmodan, att de män, som efter det nya walsättet komme att utses till folkets representanter, skulle sakna en af te wigtigaste bland de egen: skaper fom erfodras för att motswara ett få högt förtroende, nemligen känsla för religionen, och för den högre fjälsJ7 — D As Ah 2