Norrländska Korrespondenten – 15 februari 1865, sida 2

— ——— ö kall blick. Den himmelsblå såg sig först omkring i rummet med någon undran och sedan med wälwillig tAAn p p B de FFFcFdtntkäa-kän gea. fsssskA FeFisisrtkeeeeetemit. wördnad på den åldriga spinnerskan. Mor Sara lilla, fade rosenknoppen, ni är wäl ide ledsen öfwer att mi komma och störa er få här oförmodadt, tre fremmende fruntimmer! Fremmande? Wisst icke, jag finner fruntimmerna, alla tre både utan och innan. ÅH! utropade rosenknoppen och slog ihop hän derna af förwåning. Den silfwergrå klippte med ögonen småslugt, och ritade på golfwet med sitt paraply osynliga bokstäfwer; den himmelsblåas ögon widgade sig synbart. Hur fan ni känna of, mor Sara? återtog ros senknoppen, ingen af of; har fett ev förut, wi fom mo hit i wåras, och wi ha aldrig warit hität för än nu. Det är hela milen mellan of och er. Min fatt och jag ha fänt eder alla tre, sedan J föddeg. Owad heter jag? frågade rosenknoppen ny: et. Elara Mandel, brorsdotter till kryddkramhandlar Petter Mandel, fom är gift med Eva Russin, och fom i år bar flyttat ut hit på fin landtegendom, fom ligger en fjerdingswäg från korswägen. Abhja, ni har kanske fett mig i kyrkan, min fluga aumma, jag har mwarit der ett par gånger, fade Clara, men fan ni säga mig hwem min wån är, hon med silfwerarå flädningen? Mamfell Hanna Stark, dotter af en advokat i Stockholm, förlofwad med en häradshöfding, fom hyrt in henne hos Herr Mandel, efter Hon warit ffolfamrat med mamsell Clara. Mamfell wäntar fin föftman, herr Fredrik, i dag till Mandels.