Norrländska Korrespondenten – 1 februari 1865, sida 3

Jernwägsarbetaren. (En slizz från Norrköping —-Katrineholms-banan.) J twå år har jag bott i en trakt der jernwägsarbetet fortgått rastlöst — jag har således bott på alla sidor omkring swärmen af jernwägsarbetare; midt i brännpunkten för deras arbeten och des ras få mycket amordade wåldsamheter. Nåwäl, under dessa twå år har jag icke warseblifwit några tecken till ett hos denna klass förherrskande wåldsamt lynne eller någon oärlighet. J min lilla tvär: gård hafwa bär och frukt förblifwit oantastade — min lilla skörd har blifwit beskyddad af just dessa, fom man afmå lat så fasliga — af dessa samma jernz wägsarbetare, fom ganska säkert tyda om bär och frukt; men som icke beröfwat mig ett äpple. Jntet lås utestängde dem och inga laddade bössor hotade dem; men det war dock ett, som hindrade dem, och detta war att de wisste att jag ej hyste misstroende till dem, utan twärtom war temligen säker att de ide skulle swita mitt förtroende. Af de många historier jag läst i tidningarne om jernwägsarbetarne på denna linea hafwa de flesta warit wanställda och några, från början till slut, osanna. Det säkra är att jernwägsarbetaren är bättre än sitt rykte. Men det kan ju wara roligt, att en gång få se ett sådant lif Jag har insparat en färd ) Wi taga oss friheten låna denna lifliga ffildring ur tidningen Yuamar. Den kommer i grefwens tid för att mota en opinion som håller på att uppstå om jernwägsarbetare i allmänhet, att de skulle wara wådliga för allmänna fäferheten. Det är dock endast några ytterst få fall af öfwerwåld från deras sida fom förekommit, oaftadt de tillsammans utgöra kansle 7 8060 och oaktadt de nu arbetat 8—10 år Red. af D. N.