Norrländska Korrespondenten – 1 februari 1865, sida 2

der de eljest glada juldagarne, iklädda soradrägt af sin moder öfwerraskade med detta bedröfwelsens dudskap: Göm dina julklappar — din far kommer aldrig mera bhem! 2——————7——77——————— — s1—u:ee2 20cc— ningsauttion pågår fom bäst och en stor mängd men: niskor äro samlade för att köpa stycken af ffeppsr wrak, tågwirke m. m., hwilka artiklar hoptals ligga på stranden. Många bekymrade blickar sändas ut öfwer sjön, hwilken wrider fig under stormens heriskarspira. Plötsligt ser man en präktig skonert, som under kampen mot elementerna kommit alltför nära land. Man tror den skall helt och hållet duka unter i vet farliga spel, fom nu begynnes. Men den måtte ha lyckan ombord, ven raske seglaren. Se huru läckt och lätt den manövrerar — se huru den flyger och dansar framåt genom de hwirflande bränningarne. Nu är den öfwer reflarne — nn klarar den fig nog. Ja, wisst bar ven lyckan ombord, den wackra swenska skonerten. Bes trakta kaptenen, som sielf står till rors! ser han ej ut fom lyckan sjelf? Så modig, få lugn och bestämd och med en få alad selalimt i ögat. Han skall ju också hem till Göteborg och Hålla bröllop julafton — han måtte bestämdt ha lyckan med fig. Der står en man wid hang sida; — han fer då ide ut som lyckan, säger du måhända. Nej, det gör han också inte, men han bär lyckan med sig i form af en portfölj, fylld med papper, lika gora som det blanka guld, för hwars förwärfwande han släpat och sträfwat få mycket. Ef: ter många långa år, tillbragta i Kalifornien, återwänder han nu hem, hem till jnlen. Hans hjerta är liksom fastwuxet wid den med få mycken möda fame fade skatten. Ser du hur han presfar den knutna Will du följa mig till wester hafwet? sr