Norrländska Korrespondenten – 28 januari 1865, sida 3

förtärd af sorg, ett wandrande lik. Fåfäng war hans ånger, fåfängt uppbjöd han allt för att åter trolla den friska rodnaden på hennes förbleknade kinder; — Cornelia afsomnade straxt efter hans hemkomst i sin förtwiflade mans armar, försonad med sig sjelf och hela werlden, ett sorgligt offer af fina ungdoms. dårskaper. Tre år derefter räckte en oskyldig flicka sin hand åt den nu tröstade enkemannen, och först nu wann den hårdt pröfwade mannen den wälförtjenta him melska sköna njutningen af en stilla, ostörd buslighet. (Slut.)