Norrländska Korrespondenten – 25 januari 1865, sida 3

Straxt derefter dog Rosenbergs far. Denna förs lust uppskakade djupt den älskade sonen; hans hjerta längtade efter att få utgjuta fig, oh hwar skulle han söka tillfälle dertill om ide wid den älskades hjerta? Hon enrast förstod honom till fullo, hon endast gjorde hang bekymmer till sitt; det war också hon fom mildrade hans sorg. Äfwen Rosenberg kände nu lifligare, att han ide kunde lefwa lycklig utan henne. Förtroende, den ljufma wanan och minnet af M. fastkedjade honom mid sin räddade patient. De kunde icke uthärda skiljsmessan det kände båda, och några månader derefter war Cornelia Nor senbergs hustru. Moritz smak för landtlifwet lockade de nygifta till landtegendomen och här, omgiswen af allt, som kunde göra lifwet förtjusande och angenämt, kände båda en lycka, som blott få är beskärd. Cornelia nppbjöd allt hwad den ömmaste kärlek upptänkte, för att fängsla Moritz och allt mer och mer draga honom till sig; hennes själsbildning och älskwärdhet förenade fig att bereda det lyckligaste äktenskap. Båda skötte landtbruket med ifwer, och på lediga stunder läste Core nelia högt ur de bästa författares arbeten och ackompagnerade hon på piano Moritz kraftfulla och wälljudande röst. De lefde lyckliga; blott en sträng ljöd missljudande i Cornelias inre, det war minnet af hens nes tidigare ungdomsår. Hon talade gerna om fin barndom, men fom talet händelsewis på de lyckligaste flickåren, målade fig sorg och äfwen fruktan i hennes anletsdrag. (Forth) orts.