liga, oskadliga pratsamheten) den lifwar upp sinnet och slätar ut mången rynkad panna, såsom wi straxt stola erfara, om wi kasta en blick (i andanom på de ofwannämnda matronorna. Hwad se wi der? Jdel solsken och förnöjsamhet. De småle, de gamla och ensamt detta smålöje prutar af 5 år på deras fyllda 60. Löslockarna flägta fakta, negliggbans den hålla dem sällstap; piraterna i deras knä öppna fig till hälften och man kan tydligt fe att de undra bwad fom komma skall. Wärdinnans mops wådrar socker och ser intresserad ut. — En liten påtår söta Agneta, uppmanar märdinnan, behagligt lyftande den ölanka kaffepannan för att gifwa ytterligare wigt åt sina ord. — Toad, lilla Ulla, du har ett sätt att koka kaffe som du borde ta patent på; hos ingen har jag druckit maten. Det smakar också något att efter få många års frånwaro dricka en kopp hos en få god män fom du; men säg mig, söta du! hur war det nu egentligen med ditt parti? hur blef du fru Theller? — Ja du, den händelsen war lustig nog, kära Agneta — en skorpa till, söta du, de äro så små, så små, men bagarn är så mycket större den skälmen — jo, ser du — nära war det att jag blifwit en annans fru, men ödet wille mig bättre — men jag finner att jag måste gå litet tillbaka i tiden. —, Du wet att jag hushållade för hennes nåd von Gripen för — låt mig se! — för en fyratiotwå år sedan. Jag war då bara barnet — en aderton år eller så der omkring, men — till heder för min sal. mor — likwäl en duglig menniska, så att i det fallet war hennes nåd allt belåten. Men olyckan war den, att sedan hennes nåd blif