Norrländska Korrespondenten – 24 december 1864, sida 4

bondflickan till sig upp i wagnen. Då de hunnit fram till en by, i hwars närhet flickan war hemma, bad hon läkaren hålla framför ett hus. Förstugudörren war stängd, och flickan fade fig skola gå bat wägen och öppna. Då hon ej återwände började lälaren att knacka på dörren. Slutligen öppnades inifrån och lälaren fick till sin stora förargelse höra, dtt oet hwarlen i huset fanns någon qwinna som behöfde hans wård eller att någon fått i uppdrag att hemta honom. Flickan, som genom detta skälmstycke fått fri resa, Hade emellertid begiswit fia till fitt hem. — Dyrt foder. Töreboda Tidning! berättar, att mid sednaste marknaden i Öfwerby en oxe åt upp en 50 rifsdar lerssedel för en bonde under det denne pratade med några befanta, fom ftodo bredwid oxen. — En liten belgisk spartan. Från Charleroi i Belgien berättas i derwarande tidningen Union följande: En åtta års gosse, fon af en arbetare i Farciennes, skickades en afton af fina föräldrar till bar garen. Med det köpta brödet under av men gick han på hemwägen och gnolade på en wisa, då han kom till ett ställe som korsades af jernwägen. I samma ögons blick fom han skulle passera öfwer banan fom tåget från Namur och förde lång: samt in i Farciennes bangård. För att undgå faran wille gossen springa öfwer skenorna, men föll omkull. Han behöll likwäl nog själsnärwaro för att lägga sig mellan båda skenorna, på det tåget måtte lunna passera öfwer honom. Olycligt wis fastnade dock hans blus i den fram för lokomotivet befintliga snöafkastaren, så att den lilla gossen släpades med tåget ända till bangården. Såsom han efteråt berättat hade han under tiden uppmärts samheten endast fästad på att icke komma under hjulen. Tymwärr lyckades det icke bättre än att den ena af hans armar frosfas des af ett hjul uppe mid armbågen. Me dan jernwägsarbetarne skyndade den face fars gossen till hjelp hade den lilla sjelf rest sig, sprang öfwer skenorna och satte sig på en trappa. Här betraktade han fin krossade arm, och hans första ord till de omlringstående woro: !Ack, tala inte om det för min mamma! Derpå bad Han arbetarne hemta brödet fonr han hade köpt och tappat mellan skenorna. Wid hemtoms sten tycktes han hHafma bortglömt alla fmärtor och sökte blott trvöfta den förtwiflade modren. Under den smärtsamma operar tionen då underarmen amputerades wifade han ett mod, hwaraf få fullwuxne skulle wara mäktiga. Han mille vå intet mil: for låta chloroformera fig, men såg med det största lugn på operotianen, samt frå gade blott emellanåt, om det fnart wore förbi. Det är nu tre vedor sedan han mistade fin arm. Lälningen har gått uns derbart hastigt, och man fon redan i flo(an i Farcienner få fe den lille Simon Mahanx, fom lätt igenlännes på fin arme stump och fina swarta eldiga ögon. Han bär lika stolt fom lamraterna fina böcker under den hela armen och hoppar och fjuns ger likasom förr. Till och med läkarne äro förwånade öfwer denna sällsamma jernnatur och denna fpartanfia talldlodigs het wid en få späd alder.