Norrländska Korrespondenten – 24 december 1864, sida 4

Nu tror jag det kan wara tid Att tänka uppå faten, Och sänka sledarne i frid Helt wackert ned i maten; Och äta sein och må så godt, Och tänka uppå gröten blott. Gröt den ljufwaste gåfwa är, Som försynen oss gifwit. Till bewis att den är ofz fär Har den Julmat och blifvit. Femtio sledar jag äter helt wisst, Börjar jag först, nog slutar jag sist.