Clifatheth. ön Berättelse af A. K. GO. (Ur Swenska Famili-Jonrnalen.) J ett wackert hus på Clarabergsgatan i StodHolm bodde, i en beqwäm och smakfullt anordnad mår ning, en enkefru wid namn Sköning, med sina trenne barn; det äldsta, nittonåriga dottern Henrika, war re. dan förlofwad med en ståtlig ung sjökapten. Det andra hade nyss fyllt femton år och hette Junia. Det yngsta war en son, kallad Henning, fjorton år gammal. i En MNovemberafton, då stormen hwen förfärligt och hagelblandadt regn piskade på fönsterrutorna så wåldsamt, att de hotade att brista, satt fru Elisabeth Skönina i sitt trefliga förmak, wid en klart lysande lampa flitiat sysselsatt med ett handarbete. På hen nes fridfulla och ännu sköna anlete hwilade en ftilla undergifwenhet: men säkert hade sorgen mera än åren ajort hennes tinder få bleta; blott när hon någon gåna slog upp fina wackra blå ögon från sitt arbete och blicken föll på något af hennes barn glänste Gao: nen af ren oblandad modersfröjd och ett swagt rofenskimmer flög öfwer de eljest matta anletsdragen. Junia och Henning woro wid ett litet hord jYsselsatta med schackspel och smånnabbades emellanåt, få fom syskon bruka. Henrika satt sorgsen med sin wirkning på knät, och mången bitter tår hade fallit på ve fina konstigt uträknade maskorna. — Ack utbrast hon suckande hwad det är rysligt ledsamt i Ston!