Norrländska Korrespondenten – 30 november 1864, sida 2

stora byggnader komma att uppföras å drottningtorget, öppnas tisdagen den 1 Augusti. — Penningeställningen, fom för närs varande i allmänhet ide är den bästa, tydeg dock i wissa delar af landet wara högst beklaganswärd. Så skrifwes t. ex. i Christianstadsbladet för den I dennes: Benningeftällningen här i orten är fortfarande jemmerlig. Antalet lagföks ningar, fom blifwit inlemnade till fonungens befallningshafwande, har uppgått ända till omkring 120 om dagen, något som kanske icke egt rum under någon föregående tid. Priset på landtmannas produkter är betydligt nedtryckt och förs fwårar ännu mer landtbrukarens ställning. Bekymret öfwer följderna af dessa sorgliga förhållanden är djupt och all mänt. Man frågar med häpnad, hwad fom fan wara orsaken till allt detta elände, och om ide de styrande känna och i tid ämna widtaga några kraftiga åtgärder deremot. — (Falu tivning omtalar att en res sande, fom färdades på wägen mellan Helgbo och Smedsbo, blifwit midt på dagen förföljd af twenne wargar, font framkommit ur skogen och luffande efter åkdonet med lystna blickar betraktat den resandes hund, som sprang wid sidan af wagnen. Den resande lyckades ej med rop och ätbörder skrämma dem till res trätt förr än en medhafd bössa framtogs. — Från Malmö strifwes angående en af hr Roos derstädes gifwen repres sentation: J flutfcenen af Orfeus i underjordenu inträffade en episod, fom funde blifvit af farliga följder. Det tog eld i allmänna opinionen, eller med andra ord: den aktris, fom föres ställde allmänna opinionen, bar en brins nande fackla; i slutscenen fom denna för nära hufwudklädseln, hwilken fattade eld, och i samma ögonblick tappades facklan, hwilken blossade starkt upp; detta skedde under det att scenen war uppfylld af en mängd fruntimer, hwilka alla woro i kostymer af gaze. Man lyckades dock att släcka elden utan att någon af de öfriga blef antänd; och lyckligtwis blef den fom råkade ut för olyckan ide fars ligt skadad. Det war mill Roos fom, oaktadt egen fara att blifwa antänd, wi fade den wackra rådighet att med fina händer släcka den brinnande coiffuren. — Om den nu i Paris så firade sångerskan Christina Nilssons tidigare öden meddelar Wexiöbladet följande: Född af ett fattigt torparefolk under Huseby bruk i Skatelöfs socken af Kro nobergs län, wandrade hon redan som liten flicka för winnande af ett torftigt uppehälle omkring, alldeles som på sin tid den sedan så beundrade Rachel, med en af de tyska dussinviolinerna under armen och wid folksamlingar, företrärvegr wis å landtmarknader inom länet, samt med naturen ett säkert öra och sina stora musikaliska anlag till enda läromästare föredrog hon fina vokal: och inftrumens talsaker med en talang, fom omöjligen kunde förfela att tillwinna henne en all — A—