Norrländska Korrespondenten – 30 november 1864, sida 2

menade deremot, att hon kunde spara en del deraf genom att stryka så mycket som möjligt af håret upp ifrån pannan och nacken och seden binda det der, samt betäcka vet med löshår, fom hon sjelf kunde wälja, jemte en enkel morgonmössa. Margreta lät henne ombesörja allt. Jungfrun klippte ej af mera än hälf? ten af håret, det öfriga gömde bon under en mössa af brunt tyg, fom hon i haft hopsatte och wid Hwilten hon sästade den blonda peruk, fom irs. Dorrance hade malt. Enligt Margretas önskan gick hon sedan in i en närgränsande butik och köpte ett dussin simpla mor gonmössor, som passade till en sorgdrägt. Margreta kände sig öfwertygad, att ingen skulle tunna igenkänna henne, då hon såg den förändring, som det ljusa håret åstadkommit; men nu uppstod en annan swårighet för uppnåendet af hennes plan. Utan rekommendationer skulle det wara omöjligt att erhålla den plats, hon tänkte söka Hon hade nästan förlorat modet, då den tanken uppstod hos henne, att Helene Graham, som alltid warit willig att råda henne till det bästa, kanske ännu wille hjelpa henne, om hon meddelade henne hela sin historia, och ingen skulle sannolikt Ha mera inflytande på henneg man än miss Graham. — Hon beslöt att ögonblickligen wända sig till henne och styrde sina steg till hennes bostad. Sjette kapit let. Helene Graham git i sitt trettonde år. Hon war ide wacker. men hennes uttryksfulla ansigte mår ste intressera enhwar. Religionen war hennes tröst; det war i den allena hon hemtade styrka, då det jors tiska tempel, hwarpå hon byggt få många förhoppe