Norrländska Korrespondenten – 26 november 1864, sida 2

före stormade den knotande folkmassan timmermannens hus, för att slå armarna af, om ide Jacob Hararawe sjelf, hwil: fet historien ej wet, få åtminstone af hang Fenny — och fålunta låg der hang spinnande ÅJenny snart krossad framför fader Jacobs fötter. Jacob blef dock ej förtwiflad för det, utan trotsade folkmassans knot, genom att bygga en ny spinnmaskin, bättre än förut, och då hela England nu började göras uppe märksam på uppfinningen, fick Jaceb ej allenast wara i fred för nya mwåldfame beter af arbetarne, utan hwad fom mar ännu bättre, han fit en mängd intomftgifwande beställningar. Ofta äro dock wåra stora snillen ej synnerligen praktiska i affärswäg. Sar cob Hargrawe fröjdade fia öfwer fin stora framgång och bygade allt flera fpinns maskiner; men han förbisåg alldeles en wigtig sak, — den att taga patent på uppfinningen. En barberare, Richard Arkwright, också ett mekaniskt snille, 30 år gammal, den yngste bland 13 syskon, tastade nu fine rakknifwar och tmwålbors star åt sido och floa fig på att spinna bomull, derwid werkligen illa tilltmålande den stackarn, intet försåt anande timmermannen. Twi år efter Jennys tillkomst till werlden, eller år 1769, uppträdde sålunda barberaren Richard Arte wright och slog det beundrande Enge land med ny häpnad: Jacob Hargrawes Jeuuy drefs endast med handkraft, men Richar)? Arkwright uttänte ett wida större spinnwerk, som han dref med hästar och slutligen med wattenfall. Den anfpråfkslöse timmermannen fick nu se, huru hang medtäflande barberare tillgodoajorde sig mäster Jacobs glömska och uttog patent, dertill skördade både penningar och ära; ty af barberaren blef det en förnäm berre, numera sir Richard, hwilken ej hate någon mettäflare, förrän 1785, då patentet upphäfdes och en tredje mekar niker, Samuel Crompton, förenade bäda de snillrika iccterna till en. Samuel Crompton fid ej något patent, men han förlorade ej derpå. Från hans tid fan man säga, att bomullsspinningen först fom i nång i stor skala, och likaså är ret honom man har att tacka för möj: ligheten att spinna det finaste bomnullegarn som man nu har och redan under hang tid kunde åstarkommas. CErompe tons förbättrade spinnmaskin wanu ett så ofantligt förtroende, att år 1812 war sammanlagda wärdet af hang frinnmar skiner med fabrikshus uppskattadt till ett belopp, i rundt tal, af 80 millioner rif8gs daler riksmynt, efter wår nuwarande beräkning. Förunderliga äro ödets wexlingar. För en och samma sak skördade den egentlige uppfinnaren, timmermannen Jacob Hare grawe, ej mera än en fnapp lifgberar ning, få att man nästan fan säga att mannen bodde wid sidan om fattighuset, hwaremot spinnmaskinens förbättrare, Samuel Crompton, år 1812 af engelska parlamentet tillerkändes en nationalbes löning af 90,000 rdr. Bomullsspinnerierna i Swerge äro ej gamla. Ej längre än 30 år sedan woro bomullsgarnet och wäfwen, jemförel ewis med wårt nuwarande penningewärde, mycket dyra. Sedan dess har priset fallit, så att man kunnat få bomullswäf för ett ringa pris, till stor skada för linodz lingen, hwilken, derigenom mycket förs summats. Under te sernaste åren och intill närwarande tid står boumullgpris fet, i följd af det nordamerikanska kriget, få högt, att ej nu för tiden wäfwes få mycket af bomullsgarn; men deremot har linet åter fommit till heder. Likafsom fordom de gamle romarne föreställde fig, att i Indien fanns ett träd, fom bar ull, och deri bade de ju ej orätt, fastän de något misstogo fig om sättet för tillkomsten af detta naturens alster, — funna wi ju i wåra das gar säga, att silte wäxer på wåra åtkrar. Och huru högt man än will uppe