Norrländska Korrespondenten – 23 november 1864, sida 2

ö mil, och han Hade ide heller fört sin unga hustru hwarje dag blifwa tallare och mattare, hennes röst till hennes hen, emedan i hans förhållande till tanfen en wiss köld inträrt på grund af bang uppför rande emot Helene Graham, fom war H.nnes förtroliga wäninna. Det war på tantens egendom, han först hare fett henne. Men nu skref Han få ödmjukt, erfände sitt fel och omtalare för benne tet allwarsamma straff, fom hemsökt honom, få att mrs Sager: ton ide gerna kunde afflå hang begäran. Citer twenne mwedors förlopp öfwertog hon Howard Dorrances hushåll, medan Han sjelf gjorde ans stalter till sin resa. Femte tapitlet. Margreta Dorrance rörde sig som en automat i fin faders hus. Sedan ren danen, då hennes bref tom tillbaka utan något swar, hade hon ide utgjutit en får; hon tyckes förstenad af fmärta, Hennes ansinte blef magert och blekt, hennes ögon tycktes med mite fin tlang oc hennes fisur fin wackra rundning. Allt, hwad hon nu tycktes onska, war att hennes fader måtte komma hem. J hennes bjerta bodde ett swagt hopp, att han tanffe skulle wara i ftånd att åwägabringa en försonina, fom bon förtwiflade om att på annat fatt tunna åstattomma. Slutligen tom ren förskräckliga underrätteljen, att han dött på bemresan ombord på ängfartyget. Hane lif hade btifwit begrafwet i hafwet. Den wänitige prestman, som fom att mertela benne denna forgtiga underrättelse, förwånares öfwen ben likgiltighet, hwarmed ren blef emottagen. Han kunde ide läja i tessa talla, förstenate ögon em tet hjertoa, fom hans ord hade srött rjupt ned i förtmif———— ———— — 2 —LL ee