Den 12 dennes i närwaro af själaförjaren och fängelsets direktör berättade Anna Brita Persdotter med synbar åns ger och uppriktighet: Att hon under Au: austi månad 1862 först lärt fänna Lotta Andreasdotter, fom vå infunnit fig hos Persson och till salu utbjudit wäfnader; att Persson wid detta tillfälle med an: lednina af det samtal, fom egtre rum emellan henne och Andreastotter, erbju: dit denna sistnämnda att genom befättningen å en del af de ångfartyg, hwilka från Göteborg gjorde resor på utläntsk ort förskaffa Andreasdotter tyger och anbra waror till billigt pris, enär desamma skulle inprattiseras utan att tullbehandlas; att Andreasdotter fom antog bee rörda erbjurande, sedermera liksom Rergson mid flera tillfällen genom besättningen å åtskilliga ängfartyg bekommit fålunda insmuglate waror; att Andreas dotter. dels sjelf och bel8 genom Persson uti 3:ne särskilda omgångar och förfta gången unter September-marfnaren 1862 för warors hemförskaffande lemnat om kring 70: rer till en af besättningen å engelska ånafartyget Harlequin, wid namn Winker, hwilken talade swenska språker få hjelpligt, att han kunde göra fia för stådd, förklarande Perejon, vå hennee uppmärksamhet fästares rerpå att, en !igt hwad upplyft blifvit, någon fart med sagre namn ej unter ifråaawaranre tid funnits bland besättningen å berörde. fartyg, att mannen åtminstone sjelf, så widt Persson kunnat fatta eller förstå, sagt fig ega detta namn; att oaktant Persson och Andreasdotter wir flera till fällen uppmanat Winjer att mertelfi wa: ror lemna reromwisning för de emottaana penningarne hade ve likwäl hwarje gåna af honom blifwit afspisade med tomma löften; att Andreascotter, fom haft ett häftiat sinnelag, mid sista besöket å Hur: lequin, på aftonen ren 25 Okteber 1862 warit mycket ond reröfwer, att hon ej erhöll godtgörelse eller rerowisning för sina till Winker lemnade penninaar; att Andreasdotter derunder hotade Persson bwilten hon ansåg böra answara för Winkers åtagna förhindelser, att, för den, händelse sådan retowisning ej erhölls innan Andreasdtotters fader, fom dagligen wäntares till Göteborg, bit anfom, ide allenast angifwa Persson för bandel med tullförsnilladt gors, utan äfwen anmäla förhållandet till Perssons man; att Persson med anledning häraf uppmanade Andreasrotter att ej taga jaken få häftigt, enär Winter nog lem nade rebomigning för penningarne, äfwen om bet ffulle dröja någon tid, utan att deremot nu åtfölja Persson, fom för tillfället känre fia frusen och i öfrigt mindre wäl, till Perssons bostad, hwilket Andreasdotter likwäl wägrade, hwadan Persson, lemnande Andreassotter qwar wid fartyaet, ensam begaf sig hem; att efter det Persson något efter kl. 8 på aftonen till hemmet sålunda återkommit samt derstärdes uppehållit fig omkring en fjerdedels timmas tiv, Andrcasdotter äfwen vit ankommit; att, efter något fore tare samtal emellan Andreasdotter och Pers on, bäda attläidre fia och gingo till hwila i samma säng, Andreasrotter läg: gande sig wid wäggen och Persson utåt rummet; att, efter det de legat någon stund, derunder Persson insomnat, An: oreastotter, fom, till följd af en ådra: gen förkylning, ett par dagar warit illa: måente, uppsteg och yttrare till Pereson, fom då waknade, att hon finde bebof uf att kräkas oh derföre skulle gå ut på winden, hwilket hon och gjorde; att Pergfon, fom vu uppsteg och påtog fin fjor tel, äfwen utgick på winden, hwarest bon wid månskenet fann Andreasvrotter unter fräkningar stående mid jerndörren; att Perejon rå framgick till Andreasdotter och Höll henne för pannan, med uppma: ning att gå in i rummet, hwilket Anregedetter likwäl wägrare, unter för: Farvonde, att hon hare behof att ytter