Norrländska Korrespondenten – 27 augusti 1864, sida 3

staden, till fin mormor, grefwinnan G. .. Grefwen åtföljde sin dotter, för att sedan fortsätta resan till en annan slägting, hos hwilken han ämnade stanna en fjorton dagar att jaga. Wid afskedet hade den lilla flickan hwiskande yttrat till Julie: War ej ledsen, jag skall hielpa dia; jag har redan gjort det; men nämn ingenting, förrän jag kommer hem. Julie fästade icke ringaste uppmärksamhet wid dessa ord. Men då grefwen med sin lilla dotter satt i wagnen, och denne ilade öfwer gården och förswann i alln, föreföll det henne mera tomt och änasligt än wanligt. Jngen främmande fanns för tillfället på herrgården. Betjenter oc pigor betraktade hwarandra med menande blickar; det war isynnerhet mid fås vana tillfällen, fom matmodrens elaka lynne gjorde fig gällande. Ett par dagar efter grefwens bortresa hade förs flutit, då det en morgon blef en owanlig uppståndelse i huset. Grefwinnan hade nämligen saknat en dyrbar juwelring, och oaktadt det ifrigaste sökande kunde den icke återfinnas. Mycket ödmjukt wågade slutligen Elisabeth göra hennes nåd uppmärksam på den omständigheten, att fröten Gabriella litet emellan tog nyckeln till skrinet, hwari grefwinnan förwarade fina nipper och hwillet skrin hade sin plats på toiletten. — Sa, fortfor Elisabeth, grefwinnan, wet lika wäl fom jag, att fröken Gabriella, få snart vet faller henne in, läser upp skrinet, plockar fram alla dyrbarheterna och leker och pryder sig med dem. Huru lätt har ej hon kunnat slarfwa bort ringen, helst fom hon ganska ofta fpringer genom alla rummen, sedan hon styrt ut fig. (Fortj.)