resten. Då han ej återkom emedan det war honom omöjligt att anskaffa mera penningar, afskar Jonas della Galla under tiden ett af ten gamle prestmannens öron. En af bofwarne började tugga på det, under yttrande att, preftöron skola ju smaka bra! Till hälften föndertuggadt afsändes örat till familjen Viscusi, jemte helsning: att i morgon sända mi ever hans hufmud. DÅ detta oaktadt ej några penningar ankommo, försattes bofwarne i ett förfärligt raseri mot den gamle presten. De afsleto honom hans Fläder, och läto honom i fem dagar ligga på bara marken, utan den ringaste föra. Han fick feber och bönföll om en dryck watten. Swordomar och knifstygn blefwo swaret; derpå kastade de honom ännu lefwande samt skälfwande af köld och feber uti en färdig graf, och öfwerhöljde honom med stenar och jord. Ett wittne, en åkerarbetare, fom twingades att biträda wid detta fasansfulla dåd, intygar, att han länge hört jemmerrop och suckar ur grafwen. Då familjen sedan lät uppgräfwa litet, syntes tydliga spår att den mördade hade gjort förtwiflade ansträngningar för att afkasta stenarne och jorden. Med bondens mord hänger få tillsammans: Bröderna della Galla hade en Vendetta (blodshämnd) att utöfwa på honom, och sökte derföre att locka honom till Monte Tas bureo, ett berg der de hade fitt tillhåll. Jonas della Galla skref till honom:Kom till oss i dana; tag med dig cigarrer, wi skola göra oss en glad dag. Bonden, fom kände banditernas sinnesstämning emot honom, wågade dock ej motsätta sig deras önskan, — så stor fruktan hyste folket för dem — utan begaf sig dit. Jonas della Galla omfamnade och kysste bonden, wid dennes ankomst, hwarefter han jemte flere af bandet, under skratt och eder, med dolkstyn mördade honom. Sedan afskars hufwudet och uppsattes på en stör; derefter styckades kroppen, och de köttaktiga delarne tillika med njurarne stektes, hwarefter hela sällskapet satte sia till bords och förtärde sitt offer. Wid detta, af flere wittnen fammanftämmande aflagda wittnesmål, utropade domaren, med, af fasa darrande röst: Så är det då bokstafligen sanning, att det ännu i senare delen af 19:de åärhundradet existerar ett band menniskoätare i wårt sköna Ztalien och dessa uslingar falla fig tbronens och kyrkans förfmas rare! — Bröderna Galla dömdes till döden; Papa till lifstidsfängelse, WAvanzo till 20 års twångsarbete. JfTikes. Landsorts-Nyheter. Östersund. Natten mot den 29 Suli nedbrann bonden Olof Nilssons på Laqmanslandet i Brunflo foten fommarfä hus, hwarwid innebrändes 1 oxe, 3 for och 18 getter. För att freda kreaturen från åt hade eld uppgjorts på en å fähusgolfwet inburen stenhälla, och har någon gnista derifrån wållat olyckan.