Norrländska Korrespondenten – 3 augusti 1864, sida 3

och gerna bär jag fram min skatt till öfverheten, som är satt att vaka för oss alla. Ja, Gud välsigne landsens far, näst Gud vårt hopp och vårt försvar med många sälla dagar! ö behosrer han en gång min arm, så lyder jag med trofast barm och går dit Gud behagar. Men Gud afrande fejd och strid, och läte oss i ro och frid, som gode christne trifvast när nöden kastar oss omkull, vi få dock sämjas i den mull det stoft, hvarom vi kifvas. Då jag till kyrkan mig beger, från grafvens hög jag ofta ser på fältens rika gröda: då synes mig som Herren vill, att jorden val skall hinna till åt lefvande och döda. Dock blifver jag vid Guds behag: jag lärt att lyda kung och lag och gifva sitt åt alla; jag derför lefver trygg och vet, att jag skall arfva salighet, när Gud mig helst vill kalla. Då skall jag nöjd till fädren gå, och af en son mitt stoft skall få silt kors på kyrkogården; dock, lika godt hvad vård der star: ett ärligt namn och vänners tår är bästa minnesvården. J. 0. Wallin.