en wanlig, att icke säga inskränkt natur. J följd af detta eller något annat skäl, godkände han willigt toffelstyrelsen, hwilken också i hög grad tillämpades af hang herrsklystna och åtminstone med bättre hufwud begåfwade fru. Hwad hjertat beträffar, stod han dock framför henne; ty då man om grefwen med allt skäl fade: Inte gör han just mycket godt, men aldrig heller är han obillig eller orättwis; yttrade man wanligen om grefwinnan: hon är då riktiat elak!. Att hon war kall och hård war åtminstone en sanning, äfwensom att hennes lynne war häftigt och ojemnt i bögsta grad. En anda af ofrid och wantrefnad gick ockå igenom hela huset, just i i följd af detta elaka och stormande lynne. Grefwen flydde alltid mid ut: brotten deraf antingen till fina enskilta rum eller ut på jagt, hans käraste nöje. Tjenstfolket deremot fick naturligtwis icke begagna sig af något medel för att undkomma; det måste tåligt uthärda. Jsynnerhet war Elisabeth, grefwinnans kammarjungafru, — såsom det i alla tider warit wanligt, der elaka fruar finnas — det bestämda föremålet för matmodrens häftighet och orättwisa. Mycket fördrogs dock för det rika, ansedda huset, de goda wilkoren och de presenter, wil: fa någon gång följde på de handgripliga tillvättawisningar, grefwinnan L . . . oftast tilllät fig. På senare tiden hade dock ett band blifwit lag dt på hennes oresonliga häftighet, och det war hennes dotter, den lilla Gabriella. Barnet war owanligt lifligt och warmhjertadt, och hennes weka lynne en fullkomlig motsats till modrens. Den lilla Gabriella intogs af sådan ångest, led så synbart wid åsynen af tårar oc) hwarje utbrott af smärta. När warande wid något stormande uppträde skrek hon af alla krafter och hennes lilla kropp skälfde konvulsivistt.