Norrländska Korrespondenten – 23 juli 1864, sida 2

fen ordnar och ftyrer det hela, faptenen efter befäl: hafwaren, är ide hand magt och personlighet längt mera framstående, än mången furstes? Ett enda miftag i hans styrelse fan wålla undergång och död för vet flytande rikets alla innewånare; då deremot de många och stora misstag, till hwilka jordens mäktige göra sig skyldige i sina stater, wäl icke alldeles hafwa så förskräckliga följder. Men nu lemna wi Goda hHoppet och dess pas: sagerare på en tid för att ffynda till andra scener, andra strider. Hafwet utgör dock ide en ram kring dessa, ty de äro förlagda och utkämpade på jorden. Utwandrarne skynda emellertid framåt mot rer sans mål, och när de känna sig alltför trötta och tyngda af de beswärligheter, med hwilka de måste fimpa, skicka de wisserligen mång en saknadens suck tillbaka mot fosterjorden, men wända sedan blickenframåt; ty hoppet, det oftast bedrägliga, men alltid tröstfulla hoppet, hwiskar till dem om lugn och hwila och framgång i det främmande landet. De händelser mi nn gå att teckna, hafwa redan tilldragit sig och utwandringen just blifwit en fölid af dessa händelser för några bland Goda hoppets passagerare. Femte kapit let. Fröken Ewa. uTtta wåld på hjertats rätt, war för mycket för hennes weta finne. Topelius. på ett fåtlist herregods, beläget i mellersta Swerige, bodde grefwe L ... med familj, bestående af hans hustru, en äldre syster samt en femårig dotter. Om grefwen är icke mycket att orda; det war 3 GComnastikgården, klädda i hvita